Fru talman! I regeringens beskrivningar i skrivel-
sen 2000/01:52 om beredskapen inom olika samhäl-
leliga sektorer är det påfallande hur skörheten inom
den ena sektorn efter den andra beskrivs ha sin grund
i svagheter inom elförsörjnings- och telekommunika-
tionssystemen. Som exempel kan nämnas hälso- och
sjukvården med sitt behov av elektricitet till den
elektrotekniska utrustningen, polisverksamheten med
sitt behov av fungerande tele- och IT-
kommunikationer, radio och TV med behovet av att
kunna kommunicera, varna och informera, försörj-
ningen med vatten med behovet av att kunna pumpa
upp vatten och rena det, översvämningar och damm-
brott då slussar kan behöva stängas och/eller öppnas,
kemikalieolyckor då skadade behöver tas om hand
m.m.
Vi bor i ett land där det snöar, regnar och stormar
ibland. Vårfloden kan också vara kraftig. Detta är
inga nyheter. Desto märkligare är det att våra elnät
inte håller för sådana mer eller mindre förväntade
påfrestningar. Kraftigt snöfall i vintras med nedfal-
lande träd och ledningar som följd innebar att tusen-
tals människor i vårt land blev utan elektricitet under
flera dygn. Detta anser vi kristdemokrater är helt
oacceptabelt. Det kan finnas anledning att ställa sig
frågan hur det är med standarden på det förebyggande
underhållet av exempelvis ledningsgatorna eller om
myndighetskraven efterlevs.
Självklart kan man kanske ha anledning att göra
sig rolig över stockholmarnas utsatta situation med
anledning av eldsvådan i elkabeltunneln i Stockholm
den 11 mars i år och tycka att det, i jämförelse med
de strömavbrott som många samhällen i vårt land
under åtskilliga tillfällen utsatts och utsätts för, ändå
var en ganska obetydlig händelse. Ändå var det
ca 50 000 personer som drabbades förutom stora
företag som lamslogs. Ca 30 000 anställda uppges ha
berörts. Fortfarande har man inte offentliggjort vad
som orsakade eldsvådan. Men det är ganska märkligt
att vårt lands sårbarhet äntligen kom kraftigt i fokus
när just Stockholm drabbades.
Fru talman! Kanske är det så att man måste vara
storstadsbo för att riktigt kunna förstå hur utsatt det
moderna samhället kan vara. Eller också måste man
kanske ingående ha tagit del av de problem och
mänskliga lidanden som drabbade exempelvis den
avskurna och belägrade staden Sarajevo under kriget i
Bosnien-Hercegovina och/eller de bombningar som
Belgrad utsattes för. I Sarajevo fick människorna leva
i månader och år utan både elektricitet och vatten. El-
och vattenförsörjningen blockerades under långa
perioder av dem som belägrade staden. Jag minns
mycket väl händelserna under de varma somrarna och
kalla vintrarna. Om inte annat blir man påmind om
dem genom de barnteckningar som barnen i Sarajevo
har ritat.
Då kriget i Bosnien mattats av besökte jag Saraje-
vo och mötte då bl.a. representanter för olika civila
organisationer som bildats under kriget för att bl.a.
försöka hjälpa till med samhällets överlevnad. Det var
ett imponerande nätverk som hade byggts upp. Och
varje grupp hade sin historia och sina erfarenheter att
berätta, alltifrån uppvärmning av bostäder, ordnande
av vattenkällor och stödpersoner till patienter på
sönderbombade sjukhus och stöd till vettskrämda
barn.
Fru talman! Och är det inte det frågan handlar om,
nämligen att möta de påfrestningar som samhället
utsätts för vare sig de kommer utifrån eller inifrån
genom terror, sabotage och annat eller på grund av
överbelastade system, gamla ledningar och dålig
beredskap? Vi är så invaggade i tron att vi bor i värl-
dens mest säkra samhälle att vi nästan tror att vi är
osårbara vare sig vi bor på landsbygden eller i stor-
staden.
Hotbilden mot våra samhällen har blivit annor-
lunda än den vi under det s.k. kalla kriget vant oss vid
att hantera. Samtidigt som tekniken går framåt, sam-
hället blir mer elberoende och människor flyttar till
tätorterna och storstäderna blir naturligtvis in-
frastrukturen hårt ansträngd, vare sig vi bor i storstad
eller i glesbygd. Gamla elledningssystem gör inte
bilden bättre.
Kristdemokraterna har tidigare påpekat, och in-
stämmer därför i regeringens påpekande, att det nya
säkerhetsbegreppets innebörd är att samhällets sår-
barhet ökat och att hotbilden blivit en annan än tidi-
gare. Vi anser att det därför finns all anledning att
mer djupgående följa upp beredskapssituationen när
det gäller påfrestningar för det civila samhället och att
utarbeta fungerande samarbetsplaner för offentliga
och frivilliga organisationers insatser vid sådana
situationer. Reglerna måste vara sådana att samarbe-
tet underlättas och inte förhindras.
Fru talman! Vi kristdemokrater anser att den åt-
gärd som snarast behöver ses över är beredskapen vad
gäller el- och telefunktionerna. Regeringen bör därför
tillsätta en arbetsgrupp med uppdrag att framlägga
förslag speciellt om hur el- och teleförsörjningen ska
säkras då samhället utsätts för svåra påfrestningar i
fred.
Kristdemokraterna anser också, speciellt med tan-
ke på de svåra vattenöversvämningar som drabbade
vårt land under förra året, att beredskapen för sådana
översvämningar måste öka. Särskilt utsatta områden
behöver kartläggas för att katastrofsituationer ska
kunna förebyggas och undvikas.
Fru talman! För att polis, räddningstjänst och
sjukvård m.fl. på bästa sätt ska kunna fullgöra sina
livsviktiga uppgifter krävs goda kommunikationer
såväl inom respektive organisation som mellan orga-
nisationer.
Vi kristdemokrater finner det märkligt att rege-
ringen i skrivelsen ännu inte har beaktat den moderna
teleteknik som finns tillgänglig i dag. Regeringen har
ju den 17 augusti förra året beslutat inleda en upp-
handlingsprocess av ett radiokommunikationssystem
baserat på s.k. TETRA-standard. Nu först ska enligt
uppgift en upphandling ha påbörjats. I Kristdemo-
kraternas kommittémotion 2000/01:Fö208 i anslut-
ning till regeringens budgetproposition hösten 2000
hävdar vi att upphandlingsarbetet bör bedrivas
snabbt, eftersom många samhällsviktiga myndigheter
mycket snart är i stort behov av nya radiosystem.
Många kommuner har ännu inte säkerställt att
kommuninvånarna regelbundet kan informeras om på
vilket sätt de ska nås av varning och information i
samband med allvarliga olyckshändelser. Det anser vi
är otillfredsställande.
Informationsresurserna på lokal och regional nivå
måste därför snabbt ses över. Vid en akut och svår
påfrestning på samhället är det oftast väldigt bråttom
att få ut rätt information. Styrelsen för psykologiskt
försvar, SPF, ska enligt sin instruktion på begäran av
en myndighet också kunna ge stöd och hjälp i infor-
mationsarbetet.
Men SPF:s centrala resurser är begränsade i
fredstid för att kunna ge stöd till regionalt och lokalt
arbete vid s.k. svåra påfrestningar. Svagheten ligger
bl.a. i att det kan vara svårt att åstadkomma en till-
räckligt uthållig och kompetent resursorganisation på
regional och lokal nivå. En möjlighet att förstärka
informationsarbetet lokalt och regionalt skulle kunna
vara att just utveckla informationssamverkan mellan
kommuner, länsstyrelse, landsting, polis m.fl. så att
allmänheten kan nås av snabb och korrekt gemensam
information från de lokala och regionala samhällsin-
stitutioner som främst berörs av en extraordinär hän-
delse.
För att stärka de centrala myndigheternas möjlig-
heter att ge stöd vid svåra påfrestningar anser krist-
demokraterna också att regelverket bör förtydligas så
att personalresurser som nu endast får användas vid
höjd beredskap i viss utsträckning kan användas även
vid svåra påfrestningar. Ett sätt kan vara att ge berör-
da beredskapsmyndigheter möjligheter att genom
beredskapskontrakt ta personella resurser i anspråk
vid en svår påfrestning eller händelse.
Fru talman! Jag yrkar bifall till kristdemokrater-
nas reservation gällande punkt 5.