Herr talman! En del av det stora problemet är just denna typ av retorik, som för ut bilden att Sverige inte skulle vara bra nog. Sverige är ett av de länder som har högst andel som går till internationellt bistånd. Detsamma gäller klimatområdet, där Sverige är ett av de länder som har lägst koldioxidutsläpp. Att vi skulle skämmas över vår situation eller över hur vi hanterar dessa frågor i Sverige är rent av felaktigt.
Vad gäller enprocentsmålet är jag förvånad över att Socialdemokraterna fortfarande försöker få det att låta som att de står upp för det. Socialdemokraterna menar att de minsann ska se till att det är ett mål. Prata går ju. Det hade varit en annan sak om Socialdemokraterna också hade lagt 1 procent av Sveriges bni på bistånd i sin egen budget, men det gör de inte. Det skiljer ytterst lite mellan regeringens budget och Socialdemokraternas budgetförslag.
Vi får heller inte glömma att det under den socialdemokratiska regeringens tid togs stora summor från biståndsbudgeten för att bekosta asylmottagandet i Sverige. Pengar togs alltså från de övriga i världen, där man lever i fattigdom och förtryck och där väldigt många fler människor kan hjälpas till en lägre kostnad. Socialdemokraterna valde att i stället prioritera ett högt asylmottagande i Sverige, ett kostsamt sådant. Är det så Socialdemokraterna menar att det svenska biståndet ska hanteras?