Fru talman! Jag tackar för initiativet till debatten. Den debatt vi har här i dag handlar inte bara om att ett bolag har tagit på sig väldigt stora lån och hoppats att de låga räntorna skulle vara för evigt. Den situation som SBB befinner sig i är ett symtom på ett mycket bredare problem, där man från politiskt håll haft en ideologiskt baserad övertro på privatiseringar. Dogmen har varit att det som privatiseras på något sätt automatiskt också blir mer effektivt. Vi vet nu att det inte alltid blir så.
SBB:s förra vd lovade för inte särskilt länge sedan att SBB:s aktieutdelning skulle öka de kommande 100 åren. Nu har utdelningen i stället ställts in. Det här är såklart en ovälkommen nyhet för de hundratusentals sparare som investerat i SBB, men det är inte bara många aktiesparare som SBB har visat sig vara en dålig affär för. Hela idén med att köpa upp samhällsfastigheter för att sedan hyra ut dem har visat sig vara en dålig affär för offentlig sektor.
Fru talman! Det har inte varit en bra affär för kommunerna att sälja av offentliga fastigheter och sedan hyra tillbaka dem. Kommuner har lägre lånekostnader än privata företag, och det finns inget som talar för att privata företag alltid är väldigt mycket bättre på att ta hand om en fastighet. Det är inte bara politiker och företrädare för offentlig sektor som har sagt detta. För någon vecka sedan radade flera näringslivsprofiler upp sig i affärspressen och sa att det här med att sälja av fastigheter för att sedan hyra tillbaka dem inte är någon bra idé utan leder till högre kostnader över tid.
Jag hoppas att det här är ett resonemang som fler kan lyssna till. De som har satt sin tilltro till privatiseringens magi borde nu ha vaknat ur sin dogmatiska slummer och insett att det inte alltid är så det funkar. Saker och ting blir inte automatiskt bättre av att de privatiseras. Jag hoppas att vi kan se mer nyktert på huruvida verksamheter ska privatiseras eller inte i framtiden. Historien om SBB borde onekligen mana till eftertanke.