Fru talman! Jag håller med om att när det gäller det sätt man använder för att kunna minska klyftor, vars orsak är brist på humankapital, är utbildning den bästa metod som vi har. Det finns inte så många andra metoder. Det handlar för vissa om utbildning i traditionell bemärkelse och för vissa om utbildning på arbetsplatser i en annan bemärkelse. Men det är därför som logiken inte går ihop med januariavtalet. Om man ska investera i utbildning och se till att lyfta en grupp människor som behöver det kommer det, med tanke på det utanförskap och den fattigdom som vi ser i förorter, att kräva generationer av insatser för att kunna utradera de klyftor som har skapats på mycket kort tid.
Samtidigt gör man tillsammans med Centerpartiet och andra upp dealar om att öka invandringen till Sverige - öka belastningen och öka klyftorna på grund av att ännu fler människor med svag utbildningsbakgrund kommer in i landet. Om det går så snabbt att skada och tar så lång tid att bygga upp, förstår jag inte varför man ökar trycket ytterligare.
Jag håller med Patrik Björck om att detta är viktiga frågor. Det är också viktigt att investera i den enskilda människan och att skapa utbildningsinsatser och så vidare. Men matematiken går inte ihop om man på ett år kan ta emot tusentals, men det tar 10-20 år att utjämna skillnaderna för dessa tusentals människor när man år efter år har konstant påfyllning av människor som behöver väldigt stor hjälp under lång tid för att komma in på arbetsmarknaden, där fler människor också bidrar till svårigheter för dem som redan har kommit hit att komma in.