Herr ålderspresident! Det är alltid trevligt att få prata mer.
Jag är jätteglad över de överenskommelser som våra partier har gjort tillsammans. Ibland har vi sammanfallande synpunkter, i det här fallet till exempel att det har behövts mer pengar till kommunerna.
Men vi är oense om organiseringen av välfärdssektorn.
Vi är uppenbarligen också oense om hur verkligheten ser ut. Det finns skäl till att man när man byggde upp välfärdssystemen tänkte att det är verksamheter som bör organiseras på ett annat sätt; de har nämligen andra syften än man kan shoppa sig till på vanliga marknader.
Resultaten ser vi ju. Jag var inne på några av dem. Runt om i Sverige ser vi det varje dag. Vi ser vad som händer med skolsystemet. Det som står i lagen om skolans kompensatoriska uppgift kan inte göras på ett lika bra sätt med de kommersiella intressen som finns inom skolans värld. Vi ser det när etableringen av exempelvis nya vårdcentraler mer styrs mot socioekonomiskt starka områden än mot de områden där de hade gjort mest nytta.
Det handlar inte om att kommunpampar ska bestämma vart Edward Riedl eller någon annan ska gå; det handlar om hur vi använder våra gemensamma resurser på bästa sätt. För mig, och för ganska många andra som tycker att resurserna ska användas på det sätt som det offentliga gemensamt beslutar och för att lösa samhällsproblem i stället för att skapa nya, är det ett problem att kommersiella intressen, marknadens logik, får styra mer av verksamheterna. Där är vi uppenbart oense - ja.