Herr ålderspresident! Jag noterar att detta med bussande har fått en prominent plats i moderat retorik. Jag är väldigt mycket för att skolelever åker buss. Även vuxna bör göra det i betydligt högre utsträckning än i dag. Men det finns inga förslag om någon organiserad bussning för att lösa problemen inom skolan.
Däremot finns det förslag om att begränsa vinstmotivets betydelse för barnens utbildning, eftersom vi tittar på verkligheten. Det är där konflikten ligger: konflikten mellan att se problem i verkligheten inom de välfärdsområden som vi här har nämnt och den idealbild av marknaden som Edward Riedl delar med många av sina borgerliga kamrater men som möter ganska mycket problem i verkligheten, också bland många borgerliga väljare. Även de ser ju vad som händer med skolan och är inte särskilt glada över tappet i skolresultat när det inte är samhället som får bestämma vad som vore en bra strategi för att höja kunskapsresultaten utan vi är i händerna på kommersiella aktörer som gör vad de kan för att få ut så mycket pengar som möjligt ur det offentliga.
Jag noterar absolut att Moderaterna i många fall också är för att dessa välfärdsverksamheter finansieras offentligt. Men poängen är ju att resultatet blir att de offentliga medel som ska gå till vår gemensamma välfärd, barnens skola och de äldres välfärd i stället slussas in i resultaträkningarna för kommersiella bolag.
Där står vi på olika sidor. Det kommer vi nog att höra mer om i valrörelsen också.