Herr talman! Birgitta Sellén har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att sätta press på den colombianska regeringen att minska antalet internflyktingar samt vilka nya utvärderingar jag har gjort av avmobiliseringsprocessen.
Internflyktingsituationen i Colombia är bland de värsta i världen, den näst största internflyktingsituationen efter Sudan, och situationen för flyktingarna är oerhört svår. Antalet internflyktingar ökar hela tiden, vilket är mycket oroande. Tyvärr kommer denna situation med största sannolikhet att fortsätta så länge den väpnade konflikten inte fått någon lösning. Jag delar Birgitta Selléns oro, vilket också framförs i vår kontinuerliga dialog med den colombianska regeringen.
Sveriges regering gör mycket för att stödja de organisationer som arbetar för internflyktingarnas rättigheter genom att förebygga att människor tvingas fly, ge humanitär hjälp och bidra till att få till stånd långsiktiga lösningar. Framför allt ges stöd till en rad internationella organisationer (UNHCR, OCHA, UNHCHR, WFP, ICRC) liksom det nationella ombudsmannaämbetet och svenska organisationer på plats i Colombia. Sverige har spelat en avgörande roll i etablerandet av såväl UNHCHR:s kontor som UNHCR i landet. Båda dessa organisationer har med svenskt stöd utvecklat mycket innovativa sätt att arbeta inom sina respektive mandat bland annat med preventiva åtgärder och skydd.
Jag skulle också vilja framhäva vårt aktiva politiska arbete med att främja respekten för humanitära principer och mänskliga rättigheter. Sveriges utvecklingssamarbete med Colombia är inriktat på fred, mänskliga rättigheter och humanitär hjälp. Fred är en förutsättning för att få till stånd en lösning på internflyktingarnas situation.
Sveriges regering har sedan augusti 2004 stött den OAS-mission som syftar till att verifiera avväpningsprocessen i Colombia. Det svenska stödet avser en expert som ingår i verifieringsmissionen. Vidare stöder Sverige den Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter i dess rådgivande funktion till OAS-missionen. OAS-missionen har getts ett mandat av de övriga medlemsländerna i OAS att verifiera processen i Colombia. Jag är övertygad om att internationell verifiering är avgörande i freds- och avväpningsprocesser oberoende av var de äger rum i världen, så också i Colombia. Om en av de tre väpnade grupperna kan förmås att lägga ned sina vapen och återintegreras i det civila samhället har Colombia kommit en bit på vägen mot minskat våld och fred. Vi verkar i vårt fredsbyggande arbete för att få till stånd en förhandlingslösning på konflikten och att samtliga illegala väpnade grupper ska förmås att lägga ned sina vapen.
Samtliga berörda är i dag överens om att avväpningen av paramilitären lett till minskat våld i landet. Drygt 11 000 paramilitärer har i dagsläget avväpnats. Paramilitären är också i allt minskande omfattning ansvarig för att människor tvingas fly.
Vi följer och utvärderar den pågående processen ständigt. Nyligen har vi i samarbete med den nederländska regeringen låtit två oberoende freds- och konfliktforskare utarbeta en rapport om OAS-missionen. Deras slutsats är bland annat att OAS-missionen är i behov av fortsatt stöd då den representerar en unik multilateral närvaro i den avväpningsprocess som pågår. Sveriges regering skulle gärna se ett ökat engagemang för missionen, framför allt från OAS egna medlemsländer men också från övriga EU för att ytterligare förstärka missionen. Kanada och Nederländerna har fattat beslut om stöd till missionen, och flera andra länder har utlovat stöd.
Regeringen för kontinuerligt, via våra ambassader, en nära dialog med berörda på OAS i Washington och i Bogotá om missionens arbete. Vidare förs en nära och intensiv dialog med svenska enskilda organisationer såväl i Stockholm som i Bogotá.