Herr talman! Birgitta Selléns sista fråga hänger faktiskt ihop med vad Birgitta Sellén började sitt inlägg med, nämligen att det här är en svår process. Det är egentligen väldigt svårt att bedöma hur framgångsrik den kan bli. Det är skälet till att många fortfarande iakttar det som hittills har skett och följer de utvärderingar som görs. Alltfler inser att det här ändå kanske är en möjlighet till att bekämpa den våldsamma situationen i Colombia. Därför är det nu flera länder som intresserar sig för att delta i arbetet. Jag tror att antalet länder som är engagerade kommer att växa.
Det är som sagt var en oerhört svår process, och den har ifrågasatts från många håll. Det är viktigt att den ifrågasätts, och det är viktigt att den utvärderas hela tiden. Fram till nu tycker vi ändå att vi ser att detta är en möjlig väg. Även om den är svår är det en möjlig väg, och vad är alternativet? Det är de paramilitära grupperna som avväpningen handlar om, men det är andra väpnade grupper som är aktiva.
Det är riktigt att internflyktingarna, som jag sade i mitt svar, faktiskt ökar. Det beror på aktiviteter som till exempel gerillan bedriver.
Det är paramilitärerna som avväpningen har inriktats på, och det har varit framgångsrikt. Det är naturligtvis svårt att veta exakt om de siffror och uppgifter som lämnas om framgångsrika avväpningar är exakta och korrekta, men i det stora hela ser vi ändå detta som en konkret möjlighet att komma fram för att skapa en mindre våldsam situation i Colombia. Det är därför vi anser att det är viktigt att fortsätta stödja den. Som sagt var: Det är alltfler länder som också börjar inse det och ger sitt stöd till den här processen.