Herr talman! Jag får tacka Robert Olesen för svaret.
När det gäller själva sakfrågan om behovet, det vill säga att ta bort diskrepansen mellan samhällets behov av arbetskraft och utbildningen, finns ingen skillnad mellan våra partier. Det är viktigt att vi utbildar för arbetsmarknadens behov och att vi fyller de luckor som finns.
Men frågan är: Krävs det inte fler åtgärder än att bara säga att det behövs lite mer styrning? Måste vi inte också se till att det inte finns några alternativ så att vi styr in elever på vissa val? Vi vet ju exempelvis att det behöver komma in fler elever på yrkesprogrammen. Hur ska vi få detta till stånd?
Vi kan prata om behovet hur mycket vi vill, men så länge det finns alternativ att välja annat än yrkesprogram kommer vi att se att färre elever väljer yrkesprogram trots att detta är en mycket snabbare väg in i arbetslivet. Hur tänker Socialdemokraterna där?
Låt mig återgå till min fråga. Robert Olesen säger att det är bra att det nu står i betänkandet att friskolorna ska vara med fullt ut i dimensioneringsprocessen. Men varför sa inte Socialdemokraterna att det skulle vara så redan från början? Det var ändå Socialdemokraterna som sjösatte dimensioneringen av gymnasieskolan. Man ville dock inte ha med friskolorna på lika villkor.
Vi reserverade oss och sa att man skulle låta friskolorna vara med i processen på lika villkor redan från start. Men hos Socialdemokraterna fanns inget gehör för den linjen. Man gjorde inte så. Vad var det som gjorde att Socialdemokraterna inte ville ha med friskolorna i dimensioneringsprocessen från början när man lade fram propositionen 2022? Och varför har man nu ändrat sig?