Fru talman! Ivar Franzén har frågat mig om vad den
svenska regeringen gör för att medverka till att
bärgningen av den polska färjan Jan Heweliusz
snabbt skall komma till stånd.
Inledningsvis vill jag erinra om att jag vid två
tillfällen under förra året -- i februari och maj --
besvarade riksdagsfrågor om färjeolyckan. Jag
berörde då bl.a. de undersökningar som
genomförts av fartyget med hjälp av dykare, och
redogjorde för den svenska inställningen i
bärgningsfrågan. Både statsministern och jag själv
har i samtal med den polska regeringen klargjort att
vi är mycket angelägna om att bringa full klarhet i
de saknades öde och att vi väntar oss ett snabbt
polskt ställningstagande i bärgningsfrågan. Så sent
som i förra veckan tog talmannen upp frågan med
sin polske kollega vid ett besök i landet.
Det är riktigt att de polska och tyska regeringarna
inlett diskussioner om vad som skall göras med det
förlista fartyget. Det tyska intresset grundar sig på
att fartyget är ett hinder för sjöfarten. Av
uppenbara skäl kan jag inte här gå in på några
detaljer om dessa förhandlingar.
Självklart har jag full förståelse för de anhörigas
krav att få reda på vad som hänt deras närmaste,
och jag kan försäkra Ivar Franzén att vi kommer att
fortsätta att hålla frågan om bärgning aktuell hos
den polska regeringen så länge som de tre
svenskarna saknas. Också tyska myndigheter är väl
medvetna om våra starka önskemål. Vi kommer
givetvis även framdeles att bevaka de pågående
tysk-polska diskussionerna om vad som skall ske
med Jan Heweliusz.