Fru talman! Barn och unga måste värnas, speciellt de barn och unga som mår dåligt psykiskt. Vi vet i dag att många barn och unga i Sverige rapporterar just psykisk ohälsa. Men i dag talar vi om de barn och unga som är i tvångsvård inom barn- och ungdomspsykiatrin, och det är de barn som mår sämst. Det är dem som vi måste värna genom lagstiftning. Även de barnen ska kunna känna sig säkra på att barnkonventionen tillämpas, att de blir hörda och respekterade.
Fru talman! Regeringens förslag innebär förbättringar som Vänsterpartiet ställer sig bakom. Tvångsvården behöver i större utsträckning än vad som sker i dag baseras på mindre tvång och mer delaktighet. Vi kan konstatera att alla former av vård kan skilja sig stort mellan olika regioner, och det gäller även den psykiatriska vården. Det behövs tydligare nationella regler och riktlinjer. Det gäller till exempel, som framförs i propositionen, även statistik, krav på personalens kompetens, utvärdering och barns rättigheter inom vården.
Fru talman! I remissomgången säger Vårdförbundet att det är helt oacceptabelt att utsätta barn och unga för slentrianmässiga tvångsåtgärder. Tvångsåtgärder ska bara kunna vidtas i mycket extrema fall.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förbättringar för barn inom den psykiatriska tvångsvården
Fru talman! Bristerna generellt inom den psykiatriska vården var en viktig anledning till att vi i Vänsterpartiet hösten 2019 i vår budgetmotion föreslog ökade satsningar på den psykiatriska vården, säkrad personalförsörjning, specialistsjuksköterskor samt extra anslag till sjukvård också i regioner med glesbygd.
Vänsterpartiet menar att tvångsåtgärder kan vara nödvändiga, precis som jag sa tidigare, i ett fåtal extrema situationer. Men målet måste vara noll i varje region, och genom metodutveckling, satsning på utbildning och kompetensutveckling av personalen kan vi nå dit.
Fru talman! Med en underfinansierad vård och i synnerhet bristfälliga satsningar på personal inom psykiatrin är det här inte gjort i en handvändning. Det bör införas en nollvision när det gäller tvångsåtgärder inom den psykiatriska vården. Därför yrkar jag bifall till reservation nr 2.
Fru talman! Flera remissinstanser har uppmärksammat att IVO, Inspektionen för vård och omsorg, bara har regional statistik. Tillsyn och kontroll är regionalt baserad. Enligt siffror från Socialstyrelsen vårdades 261 barn 0-17 år enligt lagen om psykisk tvångsvård 2017. Det är faktiskt en ökning från 2011, då det var 207 barn. Att flertalet av dessa barn inte utsattes för bältesläggning kan man se i de undersökningar som har gjorts, men det var ändå 318 bältesläggningar av barn 0-17 år 2017.
Kunskap och överblick måste finnas nationellt - detta för att kunna sprida kunskap kring metodutvecklingen, uppmärksamma brister inom flera regioner och skapa en mer jämlik hälsovård i hela Sverige.
Effekten av tvångsåtgärder borde utvärderas på nationell nivå. Kunskapsuppbyggnad och kunskapsspridning måste ske systematiskt i hela landet. I en utvärdering bör även universitet och andra forskningsinstitut kunna engageras i vissa delar. Vetenskap och beprövad erfarenhet måste stå i centrum. Vänsterpartiet vill att en lämplig myndighet ska ges i uppdrag att utvärdera varje genomförd tvångsåtgärd.
Fru talman! Vi måste lyssna på barnen. Ett barn som upplevt en tvångsåtgärd måste få ge sin berättelse och sin upplevelse. Varje barn ska efter utförd tvångsåtgärd ha rätt till samtal med medicinskt ansvarig personal. Om samhället inte lyssnar är det ett svek. Värna barnen och lyssna på dem! Deras upplevelser ska respekteras.