Herr talman! Hans Karlsson säger att aldrig har så mycket gjorts, men behoven har heller aldrig tidigare varit så omfattande. Att så oerhört många människor nu erbjuds förtidspensionering i stället för någonting annat beror ju på att den socialdemokratiska regeringen oerhört sent förstod vilket bekymmer det här skulle bli.
Nästa år är det tio år sedan sjukskrivningarna började utvecklas åt det här hållet. Det var i och för sig före Hans Karlssons tid som minister och före min tid här i riksdagen, men det är samma regering som hela tiden har haft ansvaret. Det är först de senaste åren som åtgärder har börjat vidtas. Det syns väl också på måtten. Här talar vi om 10 000 som får hjälp med det ena och 30 000 som får hjälp med det andra. Någon gång under 2007 ska man komma upp i över 100 000. Även om, som jag sade förut, inte alla 800 000 är berörda av just detta, är det ändå mångdubbelt fler. Det ramlar ju också in lite folk under de här åren. Det är inte helt stopp för en ökning av behoven.
Jag är ändå lite besviken över att regeringens vilja att anstränga sig till det yttersta, snabba på processerna och se till att myndigheterna får möjlighet att hantera fler i processerna inte tydligare har uttryckts i Hans Karlssons svar. Då skulle Cathrin och andra i hennes situation slippa slåss mot regelverk och byråkrati och i stället kunna använda sin kraft till att komma igen på arbetsmarknaden.
Det är också bekymmersamt att det under den här tiden kommer att fortsätta att användas skattepengar till för tidiga förtidspensioneringar samtidigt som Sverige mer än väl skulle behöva varenda arbetad timma.