Fru talman! Precis som Peter Persson påpekade var det ganska talande att skolklassen tidigare lämnade salen mitt under hans tal. Peter Persson har ju hållit ungefär samma tal sedan 70-talet. Det handlar om klasskampen, om jämlikhet, om välfärd och om hur skattesänkningar river sönder vårt samhälle.
Hur har det nu gått med jämlikheten och välfärden under de år som Socialdemokraterna har styrt? Jag var inne på det i mitt inledningsanförande. Nu vill Socialdemokraterna att de blinda ska redovisa kvitton. Man stramar åt för de absolut svagaste i samhället och LSS-stödet för dem som är handikappade. Maxtaxan i äldreomsorgen har höjts. Barngrupperna växer. Man har lagt ned BB i Sollefteå. Vårdköerna har dubblerats. Och, fru talman, klassklyftorna har ökat.
Det är alltså facit över Socialdemokraternas tid vid makten. Det är facit när Peter Persson får styra. Är Peter Persson nöjd? Tycker Peter Persson att den här utvecklingen är positiv, med ökade klyftor och sämre välfärd? Finns det ingen självkritik om att den socialdemokratiska modellen - att höja skatter för att finansiera kraftigt ökade bidrag - faktiskt ställer till med problem?
Peter Persson sa att Alliansen föreslår sammantaget 100 miljarder i skattesänkningar. Ja, det är ungefär de resurser som Socialdemokraterna har ökat och tillfört till bidragssystemen. Där har vi skon som klämmer. Där har vi problemen med de ökade klyftorna och med den bristande välfärden. Det går inte att lösa detta på det sättet. Det går inte att lösa det med den socialdemokratiska modellen.
Vi måste arbeta, för det är med arbete, företagande och strävsamhet som vi bygger Sverige starkt. Genom att sänka skatten på arbetsinkomster så att det lönar sig bättre att arbeta än att gå på bidrag får vi mer resurser till välfärden så att fler kan komma i arbete och klyftorna kan minska.