Fru talman! Det är 55 000 iva-sjuksköterskor, 65 000 fler grundskollärare och 80 000 fler undersköterskor, och särskilt iva-sjuksköterskorna, som hade behövts. Om arbetslösheten i Sverige hade utvecklats som EU-snittet under Magdalena Anderssons tid som finansminister och statsminister hade kostnaderna för den svenska arbetslösheten alltså varit 42 miljarder kronor lägre per år. Det är pengar som kunde, borde och skulle ha använts till välfärden.
Fru talman! Sverige tillhör nu tvärtom Europas strykklass. Det är bara Italien, Grekland och Spanien som har en högre arbetslöshet än Sverige. Vi är alltså fjärde sämst i EU. Och jag har en nyhet till Magdalena Andersson: Det är inte bara Sverige som har drabbats av en pandemi.
Fru talman! Andelen som jobbar i Sverige har utvecklats sämre än i något annat EU-land sedan 2014. Det är fakta. Sverige har nu nästan lägst tillväxt i EU. Innan Magdalena Andersson blev finansminister låg Sverige tvärtom bland dem som hade högst tillväxt.
Trots Socialdemokraternas löfte om att Sverige skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020 hade vi redan före pandemin EU:s femte högsta. Sverige var också det enda landet där arbetslösheten ökade från hösten 2014, då Socialdemokraterna tillträdde, tills att coronakrisen bröt ut.
Den svenska långtidsarbetslösheten är historiskt hög. Problemen på den svenska arbetsmarknaden är strukturella och utestänger stora grupper från att få ett jobb och att kunna försörja sig själva.
Det slår stenhårt mot Sverige. Det behövs omfattande reformer, något som vi moderater har efterlyst länge. En sådan viktig reform gäller den sakfråga vi ska diskutera här och nu: En mer flexibel arbetsrätt för fler i arbete.
Fru talman! Låt mig redogöra för våra fyra moderata övergripande ingångar. För det första finns trygga och säkra jobb bara i trygga, säkra och växande företag. Det var sant i går. Det är definitivt dubbelt sant i dag, och det kommer att vara lika sant i morgon.
För det andra har Sveriges arbetsmarknad stora problem sedan länge. Det är utmaningar som handlar om en trögrörlig arbetsmarknad där omställningen fungerar mycket dåligt. Vi har dessutom en lagstiftning på området som till stora delar utestänger stora grupper från arbetsmarknaden. Det gäller dem som står väldigt långt bort från arbetsmarknaden och dem som till att börja med aldrig har kommit in på arbetsmarknaden över huvud taget.
För det tredje behöver vi trygga, säkra och växande företag lika väl som trygga och säkra löntagare som ser ökad rörlighet på arbetsmarknaden som en väg till ökade möjligheter. Men man ska också kunna vara trygg med och säker på att man inte kan bli av med jobbet på felaktiga eller godtyckliga grunder.
Fru talman! I en tid när så många har förlorat eller riskerar att förlora sina jobb har det aldrig varit viktigare för företag att kunna ställa om eller behålla nyckelpersoner bland medarbetare så att fler jobb kan räddas. Det handlar i förlängningen om små och medelstora företags möjligheter att överleva och att kunna skapa fler jobb.
För det fjärde och sista kan jag konstatera att det nu, efter att Socialdemokraterna har gjort en kovändning, finns en bred enighet i Sveriges riksdag om att vi behöver förändra arbetsrätten. Det är bra.
Som Vänsterpartiets ledamot Ciczie Weidby helt korrekt påpekade här tidigare gick Socialdemokraterna 2018 till val på löftet att aldrig någonsin, som de uttryckte det, medverka till exakt just det som de nu själva föreslår. De är alltså beredda att slänga alla högtidligt avgivna löften över bord för att kunna sitta kvar vid makten. Makten har nämligen alltid haft ett egenvärde. Det gäller tidigare val, och det gäller det kommande valet. Sådant föder politikerförakt, fru talman.
Vi moderater har länge verkat för att turordningsreglerna ska ändras, så att turordningen i högre grad baseras på kompetens, och för att företrädesrätten till återanställning ska ses över. Vi anser också att förutsättningarna för omställning behöver förbättras, att kostnaderna för arbetsgivare i samband med uppsägningstvister ska minska och att förutsebarheten ska öka i syfte att främja nyanställningar.
Den principöverenskommelse som Svenskt Näringsliv, PTK, Industrifacket Metall och Svenska Kommunalarbetareförbundet slöt 2020, och som LO senare har anslutit sig till, utgör grunden för den proposition som vi nu behandlar. Överenskommelsen innebär både en flexiblare arbetsrättslagstiftning och förstärkta omställningsmöjligheter för arbetstagarna. Den innebär också ett ökat statligt åtagande med högre offentliga utgifter som följd.
Fru talman! Vi är positiva till förslagen i propositionen och anser att det är viktigt att de nya omställningsmöjligheterna genomförs ändamålsenligt och kostnadseffektivt för att öka flexibiliteten och omställningsförmågan på den svenska arbetsmarknaden.
De utbildningar som arbetstagare genomför inom ramen för omställningsstudiestödet ska öka den enskildes möjligheter att ställa om till nya jobb och arbetsgivares möjligheter att hitta rätt kompetens. För att värna det nya stödets effektivitet och därmed legitimitet är det centralt att de utbildningar som stödet beviljas för är tydligt anpassade för och riktade mot de behov som finns på arbetsmarknaden. Att stödet är beroende av tillgängliga medel och inte är ett rättighetsbaserat system är en förutsättning för kostnadskontroll.
Fru talman! Det är också positivt att propositionen inte innehåller något förslag om att arbetslöshetsförsäkringen ska övergå till en kollektivavtalad modell.
Fru talman! Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag.
(Applåder)