Fru talman! Jag vill börja med att uttrycka min uppskattning av Niklas Wykmans inledande kommentarer om världsläget, osäkerheten och kriget. De ger perspektiv på de problem vi har i Sverige. Längre fram i sitt anförande kommer statsrådet fram till att man har fattat riktiga och helt nödvändiga beslut för den period vi är i. Så går det säkert att tänka, men jag menar att regeringen under hela den här mandatperioden haft lite svårt att ta in hur verkligheten ser ut.
Gång på gång har regeringen trott att det är en vändning på gång och att det snart blir bättre tider, och så har man lanserat politik för det. Men när man sedan har sett utfallet har man gång på gång tvingats revidera sin prognos för tillväxten och revidera upp prognosen för arbetslösheten. Det har inte blivit som regeringen trott. Den här budgeten är ytterligare ett exempel på det. Bara tre veckor efter att vårbudgeten lades fram tvingades Finansdepartementet revidera ned tillväxten och revidera upp arbetslösheten igen.
Borde då inte effekten, resultatet och utfallet få en att fundera? Vi har haft en av de lägsta tillväxttakterna i hela Europa. Vi har nu över 500 000 människor som är arbetslösa. Kan Niklas Wykman erkänna att några av de vägval och prioriteringar man gjort inte fått den effekt man hoppades på och kanske till och med varit felaktiga? Det handlar om att få igång konsumtionen hos svenska hushåll och se till att svensk ekonomi växer igen, så att vi får ned arbetslösheten.