Fru talman! Den lilla regel som Emma Wallrup vill införa riskerar de facto att minska resurserna, vilket var min poäng.
Är det så att vi vill ha mer täckning och vara hårdare i våra täckningskrav finns möjligheten att lägga fram ett sådant förslag. Jag har inte sett något sådant förslag från Emma Wallrup. Men att reglera att 1 procent av vinsterna skulle gå till detta - det var i alla fall så jag tolkade det, eller möjligen var det 1 procent av omsättningen - är väldigt stelbent.
Vad säger Emma Wallrup om det behövs 1,5 procent, 2 procent eller 3 procent? Poängen med täckningskravet är ju att vi inte sätter något tak för hur mycket det får kosta. Vi sätter bara ett krav på hur det ska vara. Och är man missnöjd med resultatet är det antingen kravspecifikationen som var felaktig eller uppföljningen som var otillräcklig. Inget av detta har Emma Wallrup gett sig in på.
Jag är fortfarande nyfiken på vilka förebilder Emma Wallrup har i det här fallet som har visat att hennes variant är mer lyckosam än den som vi nu använder i Sverige. Eller är det möjligen någon form av idé som har värkts fram på Vänsterpartiets kansli? Det är också en möjlighet. Men innan man går fram med något sådant här måste man ju veta att det blir bättre.
Nej, fru talman och Emma Wallrup, jag menade inte att det skulle kunna leda till mer utan sannolikt till mindre täckning. Det är en ganska överhängande risk att Emma Wallrups förslag skulle leda till mindre täckning, eftersom hon sätter ett tak för hur mycket det får kosta, medan vi sätter ett golv för hur bra det ska vara - antingen så bra som det är eller bättre. Det är en väldigt viktig skillnad. Och när Emma Wallrup har fått slut på sin procentenhet blir det inget mer bredband.