Fru talman! Vi står bakom samtliga våra reservationer i betänkandet, men för tids vinning vill jag yrka bifall endast till reservation 32.
Sverige behöver ett företagsklimat som lägger grunden för fler jobb. Nya jobb kan inte kommenderas fram av politiker. De skapas när människor finner det mödan värt att starta och utveckla ett företag, förverkliga en idé och riskera sitt sparkapital. Det är viktigt att lagar, skatter och regler utformas på ett sätt som gör det enklare att starta och driva företag.
De små och medelstora företagen, som ofta är familjeföretag, ska stå i centrum för utformningen av näringspolitiken. Vi kristdemokrater anser att familjeföretag är långsiktiga och stabila ägare. Vår politik ser närsamhället och civilsamhället som en resurs som stabiliserar samhället. Familjeföretag ser sitt ägande inte bara i rapporter för Q1 eller Q2 utan första årtiondet och andra årtiondet.
Eftersom familjeföretag bygger på att nästa generation tar över behövs stabila regler över tid. Vi kristdemokrater kommer inte att medverka till att arvs- och gåvoskatter införs; däremot måste kapitalskattereglerna utformas så att generationsskiften i företagen underlättas.
Sveriges familjeföretagare blir allt äldre, och det blir allt vanligare att deras barn inte vill ta över verksamheten. Många svenska företag riskerar att behöva läggas ned helt i onödan. För bara några decennier sedan var det vanliga att familjeföretag togs över av barnen, men i dag görs detta bara i cirka 30 procent av fallen och trenden verkar gå nedåt.
Problemet är som störst i glesbygdsområden. I övre Norrland har nästan hälften av företagarna passerat pensionsåldern. Fler än var femte företagare planerar att dra sig tillbaka de närmaste fem åren, och en tredjedel tror att deras företag kommer att behöva läggas ned.
Detta är slöseri med arbetstillfällen och företagande. I den KD-M-budget som riksdagen antog hösten 2018 säkerställde vi att generationsskiften kunde ske utan att missgynnas skattemässigt. Nu vill vi ta nästa steg och utreda möjligheten för personal som vill äga och driva vidare företag att göra det. Det finns flera internationella exempel på hur detta kan genomföras, och en utredning bör se över hur ägarskiften av detta slag bäst kan främjas i en svensk kontext.
Vi vill också säkerställa att det finns ett antal ägarskifteskontor spridda över landet som kan ge råd och stöd i ägarskiftesprocesser, både inom familjer och för de företagare som vill lämna över verksamheten till sin personal.
Fru talman! Man brukar säga att det man mäter försöker man förbättra, men det man inte mäter förfaller över tid. Mot den bakgrunden är jag säker på att det vore en klok åtgärd att ge ett uppdrag åt förslagsvis Tillväxtverket att sätta upp ett konkurrenskraftsmål. Detta mål bör sedan kopplas till ett särskilt utarbetat konkurrenskraftsindex som gör det möjligt att följa Sveriges utveckling på detta område.
Så sent som i går kom Entreprenörskapsforum med en rapport som visar att Sveriges konkurrenskraft har tappat mark det senaste decenniet. Rapporten visar ett mediokert Sverige med förbättringspotential. Den pekar på flera svårigheter, exempelvis matchningen på arbetsmarknaden. Sammantaget innebär detta en välståndsförlust på flera hundra miljarder kronor, enligt de forskare och författare som står bakom rapporten.
Vi är ett land som är mycket starkt beroende av internationell handel och export. Vi må ha en stor geografisk yta, men vår befolkning är inte tillräckligt stor för att kunna vara en motor som går oberoende av hur andra länder utvecklas. Vi måste därför stå på tå för att nå så långt som möjligt i syfte att vässa vårt lands möjligheter till en god välfärd.
Fru talman! Det finns ett reellt hot mot hela välfärden på grund av att några partier på vänsterkanten vill införa vad de kallar ett vinsttak för privata aktörer, vilket i praktiken skulle innebära ett nästan totalt stopp för möjligheterna att långsiktigt driva och utveckla dessa verksamheter.
Jag skulle vilja vända på det hela och i stället säga att målet måste vara att stoppa förluster inom välfärden. Att företag även inom välfärdssektorn måste få gå med vinst är avgörande om valfriheten ska kunna bevaras. Företag som inte kan eller får gå med vinst kan enbart gå med förlust, och det innebär att ingen heller kommer att investera i dessa företag.
På samma sätt som det är självklart att företag ska kunna gå med vinst är det också självklart att vård och omsorg inte är vilka marknader som helst. De rör människor i utsatta situationer, och möjligheten att bedriva verksamhet inom exempelvis vård, skola och omsorg ska vara förknippad med högt ställda kvalitetskrav. Det gäller såväl privat som offentlig verksamhet. Det är också en självklarhet att de som verkar i dessa sektorer följer skattelagstiftningen och att verksamhet som bedrivs här i Sverige beskattas här.
En mångfald av aktörer inom välfärdssektorn är också en förutsättning för att ideellt driven och idéburen vård och omsorg ska kunna växa fram och drivas. Mer måste göras för att ge sådana organisationer möjlighet att driva verksamhet på välfärdsområdet. Att stänga möjligheten till privat driven välfärdsverksamhet i företagsform kommer inte att förbättra möjligheterna för ideellt driven vård och omsorg att startas och drivas, tvärtom. När valfrihetssystem som LOV avskaffas drabbar det även idéburen verksamhet.
De som bygger äldreboenden, sjukhus och vårdcentraler arbetar i privata företag. Oftast är dessa företag grundade av män. De som däremot arbetar med vård och omsorg i dessa byggnader har under lång tid varit hänvisade till en offentlig arbetsgivare och har oftast varit kvinnor.
När valfrihetsreformerna inom välfärdssektorn introducerades innebar det en stor förändring för de anställda i denna kvinnodominerade sektor. Då skapades nya möjligheter för människor till kreativitet och entreprenörskap. Nya karriärvägar öppnades. Det gav positiva effekter på kvinnors löneutveckling, inte minst då antalet arbetsgivare ökade. Reformerna har inneburit positiva effekter för kvinnors företagande. Valfriheten i välfärden skapar förutsättningar för ett jämställt Sverige.
Och framför allt: Varje skattekrona skapas av företag. Utan företag har vi ingen välfärd.