Fru talman! Vinsten ska vara till för att komma skattebetalarna till godo. Men så ser det inte ut om jag bygger ett sjukhus och har ett byggföretag, om jag skottar parkeringen utanför ett sjukhus, om jag säljer förbandsmaterial eller om jag tillverkar respiratorer. Det här gäller enbart vissa delar, faktiskt de delar där kvinnor är verksamma. Jag skulle vilja säga att det är ett strategiskt socialdemokratiskt förtryck mot vissa arbetsgrupper. Om jag jobbar inom äldreomsorgen och får en briljant idé som jag skulle kunna ta patent på ska jag gå till föreståndaren på min enhet. Då ska kommunen få riskkapital enligt vad Åsa Eriksson säger. Sedan ska vi driva den idén inom organisationen. Eller hur skulle jag ha gjort om jag kommit på den briljanta idén med rullatorn? Tyvärr var det inte det, men om, var skulle jag ha landat denna idé?
Det finns ett enormt förtryck, men man tänker nog inte ens på hur det ser ut.
Vi behöver mat, kläder och mycket annat som vi inte kan leva utan. Det är okej att tjäna pengar på det och investera dem i nya idéer, forskning och så vidare. Men ajabaja om du är duktig och bäst på äldreomsorg.
Så kan vi inte ha det. Det stämmer inte för mig.