Fru talman! Jag vill tacka Sabuni för det här samtalet. Jag ser inte Sabuni som en motståndare i den här frågan, tvärtom. Men jag pushar på för att det ska bli lite förändring på det här området. Sabuni är säkert väldigt glad för att det är lite kraft också bakom oppositionens krav på det här området.
Jag ser inte bara en förändrad lagstiftning på det här området som ett sätt att signalera att detta är fel. Jag tror att det också kan ha en avskräckande effekt för en del, att det blir förebyggande så att en del säger: Okej, nu får vi tänka oss för vad vi gör.
Vi är som sagt överens om samhällsorienteringens nytta för både vuxna och barn, så det behöver vi inte tvista om. Jag tror dock att det är ett ineffektivt verktyg för att lösa det här problemet. För att bryta segregationen är jobb minst lika viktigt som obligatorisk samhällsorientering, men den diskussionen kan vi ta i ett annat sammanhang.
Återigen: Jag tvivlar inte på Sabunis ambitioner. Jag tvivlar inte på att hon, precis som jag och socialdemokratin, menar att ingen i vårt land ska behöva vara rädd för att tvingas gifta sig mot sin egen vilja eller hamna i den situationen. Det är en viktig utgångspunkt, och det är viktigt att vi pressar på i den här frågan.
Den här rapporten är ett av många viktiga steg som redan tagits. Den är full av förslag på konkreta åtgärder, till exempel vad Migrationsverket, Skatteverket, skolan och socialtjänsten kan göra. Det är dags att använda sig av den här kunskapen och att börja trycka på så att var och en där ute tar sitt ansvar. Det är det som den här debatten handlar om.