Fru talman! Den svenska familjerätten bygger på ett antal viktiga principer. Jag vill från början framhålla att den bärande i föräldrabalken är att se till barnets bästa. Det har vi hört mycket om i dag. Det är logiskt då lagstiftaren vill skydda den svagare parten.
Lagstiftningen har också ändrats under åren och anpassats till andra former av familjebildningar än den traditionella kärnfamiljen utan att släppa kravet på barnets bästa. Denna inställning kan ibland uppfattas som lite stelbent och kanske lite förnedrande, men i princip är man ganska överens om att det är en viktig och bärande princip.
Samtidigt har lagstiftaren också ett intresse av att väga olika delar av den här ganska komplicerade materian mot varandra. Dessa frågor är komplicerade och ger upphov till moraliska och emotionella debatter som verkligen berör oss. Det är därför som jag tycker att det behövs en ordentlig debatt om de här frågorna. Det är någonting som vi har med oss från vaggan till graven.
Dock saknar man ofta själva orsaken till debatten, själva barnet. Det är sällan med. Vi vuxna ser gärna till våra egna själviska intressen, och inte sällan använder vi då barnet för att visa att vi har en bättre rätt.
Lagstiftningen ska ha barnets bästa som en ledande princip. Den ska ta hänsyn till de sociala förändringarna i samhället och givetvis se människan som en biologisk varelse med halva genuppsättningen från en kvinna och halva från en man. Det är ett faktum som vi än så länge inte kan bortse ifrån.
Vilka som är barnets föräldrar i betydelsen vårdnadshavare är egentligen en annan fråga som är väl så viktig. Där måste man också ha barnets bästa som rättesnöre. Föräldraskap kan uppnås på lite olika sätt, och där är adoptionsinstitutet, som nyligen påpekats, viktigt.
Det är väldigt viktigt att få reda på vem som är ens far. Därför åligger det de sociala myndigheterna att göra ett betryggande och grundligt arbete för att finna ut vem som är den biologiska fadern och se till att det verkligen fastställs. Oppositionen påpekar gärna att faderskapspresumtion är ett ganska enkelt förfarande, men det är en annan procedur när det inte är inom ett äktenskap. Men det här är ändå till för barnets bästa. På samma sätt ger det möjlighet för en man att få en utredning om sitt genetiska faderskap.
Eftersom min tid är ganska kort vill jag beröra en sak när det gäller barns skuldsättning. Barn är ett rättssubjekt som kan ha tillgångar och skulder. Det står under överförmyndarens eller en särskild förvaltares tillsyn. Jag tycker att det är lite märkligt att säga att man inte ska låta barn bli skuldsatta. Då tar man ju bort möjligheten för ett barn och ekonomin att fungera.
Fru talman! Med dessa ord yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på reservationerna.