Herr talman! Ett öppet, stramt och tydligt regelverk i syfte att säkerställa långsiktigt hållbara statsfinanser kan utgöra ett viktigt delfundament utöver de styrande, folkvalda politikernas huvudansvar, inte minst därför att det kan stärka både skattebetalarnas och marknadens förtroende för statens förvaltning. På samma sätt kan en transparent och sammanfattad redovisning av det finansiella ramverkets funktion med en särskild belysning av de delar som inte är lagstadgade, utan som i stället utgörs av en godtycklig praxis, givetvis förstärka allmänhetens förtroende för både hur den svenska finanspolitiken utformas och hur den har utformats. Det måste emellertid tilläggas att en sådan form av skrivelse varken kan eller bör ersättas av en kontinuerlig beskrivning och förklaring av finanspolitikens utformning.
Vår- och höstpropositioner, liksom följdmotioner till dessa, fyller härmed en mycket viktig funktion vad gäller att förklara och motivera den bedrivna finanspolitiken. Det är det aktiva handlandet och begripliga beskrivningar av varför man handlar på det sätt som man gör tillsammans med resultatet av den förda politiken som i första hand bygger upp förtroendet hos allmänheten.
Men allmänhetens förtroende byggs inte minst också upp genom att det byggs upp en förståelse för regelverkets konstruktion. Att då hänvisa till ett snårigt, otydligt, abstrakt och byråkratiskt EU gör att skrivelsens syfte att skapa ökad transparens och förståelse i stället snarare riskerar att skapa förvirring och frustration, en frustration över att politikens mål känns luddiga och svårbegripliga, särskilt i spåren av att så många betydande EU-länder själva inte uppfyller de av EU uppdiktade målen.
För att finanspolitiska ramverk i längden ska uppnå acceptans och förståelse menar jag att det är viktigt att målen utgår från den verklighet som människor lever i. I Sverige är det de svenska medborgarna som ska bestämma och definiera denna verklighet. Ramverket för finanspolitiken ska därför inte ha som delmål att öka trovärdigheten för att Sverige uppfyller kraven i någon luddig stabilitets- och tillväxtpakt, eller för den delen det kommande EU-direktivet om nationella budgetpolitiska ramverk.
I stället ska ramverket beskriva och förtydliga finanspolitikens utformning utifrån de svenska förhållandena och intressena och utifrån det bästa för Sveriges ögon, precis som det ankommer på en suverän och självständig nation. I denna ansats blir detta betänkandes EU-överton av den orsaken överflödig.
Jag yrkar därför bifall till SD:s reservation nr 1.