Fru talman! Låt mig allra först säga -- där är vi
säkert rörande överens -- att sett med svenska ögon
är Unicef kanske det allra viktigaste FN-organet.
Vi vet alla att det svenska engagemanget i Unicef
är mycket långvarigt och ekonomiskt starkt, om jag
får uttrycka det så. Sverige var Unicefs största
bidragsgivare budgetåret 1992/93. Då var bidraget
från vårt håll 735 miljoner kronor. Jag tycker att det
gott kan nämnas i sammanhanget.
Jag skall försöka svara på de tidsfrågor som togs
upp. Det är sagt att remisstiden skall gälla fram till
den 27 maj. Sedan räknar vi förstås med att föra
diskussioner med berörda organisationer.
Remissvaren skall naturligtvis utvärderas.
Regeringsbeslut om stiftelsebildning, stadgar och
utnämning av styrelse hoppas vi klara av i augusti.
Proposition till riksdagen om statens tillskjutande
av eventuellt stiftelsekapital kan behandlas först
när riksdagen samlas i höst, liksom förstås
sammansättningen av den nya styrelsen. Jag vet
inte om det var fler frågor jag skulle svara på.
Jag har faktiskt inte med mig någon lista på
remissinstanserna. Vi är måna om att de som är
berörda får uttala sig. Vi skall så att säga inte
komma i delo med varandra om någon tidtabell.
Den här förändringen skall naturligtvis göras därför
att vi tror att den är till gagn för arbetet.
Innan min taletid är ute vill jag försöka hinna säga
att det för närvarande finns nationella
Unicefkommitteér i ett trettiotal länder. Det är bara
i två av dessa, Sverige och Grekland, som man har
en direkt statlig anknytning.