Herr talman! Det är spännande att åter stå i denna talarstol.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag. Jag står bakom Miljöpartiets, Socialdemokraternas och Vänsterpartiets reservationer, men för att vinna tid avstår jag från att yrka bifall till dem.
Jag vill lyfta debatten lite och börja med en utblick. De olika samhällsinstitutioner vars ekonomi vi debatterar är polis, domstol och övrigt rättsväsen. Det får mig att reflektera över den bakgrund jag har. Jag växte upp som utlandssvensk i dåvarande Västtyskland. Numera bor jag i den mångkulturella staden Södertälje.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet
Det som förvånade mig mest av allt när jag flyttade tillbaka till Sverige var att jag var tvungen att tänka om när det gällde samhällets institutioner. Jag växte som sagt upp i Tyskland, ett land som inte låg särskilt långt bort och var ganska likt Sverige. Där såg man med stor misstro på alla offentliga institutioner. Särskilt låg var tilliten till polisen, men även till domstolarna och kriminalvården var tilliten låg.
Jag har fördjupat mig i denna fråga och tittat på olika undersökningar. En favorit är World Values Survey, som beskriver till exempel samhällstillit globalt. Jag ser då att vi i Sverige har något som är unikt i hela världen. Vi utgår nämligen från att samhällets institutioner är till för oss medborgare och att vi kan lita på dem och ställa krav på dem. De är till för oss. De är inte till för att vara repressiva mot oss eller trycka ned oss - om vi inte har gjort fel, förstås. Det är klart att polisen ska sätta dit brottslingar. Brottslingar ska sedan dömas enligt lag och regler, men de ska också få en chans att hitta tillbaka till den rätta vägen.
Det tog lång tid att lära mig denna skillnad. Jag minns fortfarande hur jag gick på Göteborgs gator och funderade på den attityd som fanns gentemot patrullerande poliser. Den var så annorlunda i Sverige jämfört med vad jag var van vid från Tyskland - och Tyskland är ändå ett land som vi tycker är ganska likt Sverige. Men just därför är det intressant.
Det är detta budgetförslaget vi debatterar handlar om. Hur vill vi bygga samhällets institutioner? Ska de vara till för medborgarna eller inte?
Låt mig gå vidare till mina erfarenheter i Södertälje. Jag var kommunalråd där i sex år. Jag är full av beundran över det arbete polisen där gjorde mot den grova organiserade brottsligheten. Jag är glad över de satsningar som görs där de erfarenheter som gjordes i Södertälje förs vidare till att gälla hela landet.
Vi hade stora problem i Södertälje, och vi har fortfarande problem. Det är ingen problemlös stad, men det är så mycket bättre. Polisen lyckades med en stor bedrift, för de lyckades bygga upp ett förtroende för samhällets organ bland våra invånare som kommit hit från andra kulturer. De lyckades få dem att lita på att polisen och även domstolen i Sverige var annorlunda än i andra länder.
Jag följde domstolsprocesserna noga och var faktiskt ganska rädd för att man inte skulle lyckas att få fällande domar. Vi visste alla att dessa människor var skyldiga, men det gällde att bevisa det. Det är inte alltid enkelt att bevisa något objektivt. Jag kan tycka hur mycket jag vill, men att bevisa det kan vara väldigt svårt om den åtalade har varit slug nog.
Just dessa bitar är det vi måste värna. Vi kan diskutera hur många poliser och hur många civilanställda vi ska ha och vem som ska göra vad. Men det verkar finnas en samsyn om att vi vill utveckla detta för att bevara och bygga ut det förtroende för samhällets institutioner som vi har i Sverige. Det är speciellt viktigt i en tid med stor internationell oro att vi kan stå tillsammans och säga att vi vill fortsätta med detta.
De satsningar som föreslås på det budgetområde vi ska fatta beslut om i dag bygger mycket på just det som jag menar att vi måste värna om och inte kasta bort. Vi måste vara medvetna om att detta är något unikt i världen. Det är vår gemensamma värdegrund, och den borde vi värna om mycket mer.
(Applåder)