Fru talman! När Sverigedemokraterna vill sätta upp kameror i alla celler alldeles i onödan för att bekämpa en narkotikasituation som inte finns på anstalterna, vill vi i stället se till att folk skaffar sig utbildning och förmåga att klara av ett vanligt jobb.
Vi är inte emot långa straff, men när man lämnar verkställigheten måste man kunna anställas och få ett riktigt jobb för att kunna bygga upp en vettig framtid. I stället för den här typen av pseudoåtgärder, som jag uppfattar att ni driver fram, satsar vi på utbildning och andra åtgärder.
Vi är överens om en sak, nämligen ett tillkännagivande som rör kriminalvårdens effektivitet. Det handlar om att titta på vad som fungerar och vad som är effektivt när det gäller behandling. Där tror jag absolut att det finns mer att göra.
Men jag retar mig ändå på att ni - mest av elakhet, skulle jag vilja säga - vill se till att folk är synade på nätterna och att de inte får träffa sina barn. Jag tror att det är alldeles nödvändigt för många intagna att ibland få möta nära och kära, även under en längre verkställighet och kanske framför allt just då, för att ha ett hopp och en motivation att vidta åtgärder så att man vänder sin livsstil till någonting vettigt som vi alla skulle ha stor glädje av.