Fru talman! Jag ska uppehålla mig vid momentet
strålningsrisker.
Jag har på nära håll följt en process där ett nätfö-
retag söker förlängning av nätkoncession. Ansökan
lämnades in någon månad före den gamla koncessio-
nens utgång. Ansökan innehöll ingen miljökon-
sekvensbeskrivning.
När jag kontaktade Statens energimyndighet fick
jag klart för mig att detta inte var den enda ansökan
om förlängning som lämnats in på ett liknande sätt. I
utskottets svar på motionen säger man: "Som redovi-
sats skall enligt gällande bestämmelser förlängning av
en nätkoncession prövas enligt samma kriterier som
gäller för en ansökan om ny nätkoncession. Detta
gäller också kravet på miljökonsekvensbeskrivningar
som infördes vid årsskiftet 1998/99. Detta krav med-
förde, som nämnts, bl.a. en stor anhopning av ärenden
hos Energimyndigheten. Enligt uppgift har myndig-
heten nu kommit till rätta med de inkörningsproblem
som uppstod, och myndigheten prioriterar för närva-
rande att tillse att företagen fullgör sina skyldigheter
och kommer in med ansökan om förlängning av nät-
koncession inom föreskriven tid och med rätt be-
slutsunderlag."
Först vill jag säga att jag tycker att det är bra att
riksdagen med detta än en gång slår fast att förläng-
ning av nätkoncession ska prövas enligt samma regler
som gäller för en ansökan om ny nätkoncession. Det
är ett viktigt konstaterande, och det måste få ganska
omfattande följder när Energimyndigheten fattar
beslut efter detta.
Däremot förstår jag inte varför man skyller förse-
ningarna på Energimyndigheten. De har väl ingen
skuld till att ansökningarna har lämnats in för sent?
Hade de fått dem i tid hade de ju haft minst två år på
sig att processa dem innan tiden var ute. Ansvaret
ligger helt och hållet hos nätföretagen. I det fall som
jag började med att tala om hade nätföretaget haft 28
år på sig att förbereda och planera för att lämna in sin
ansökan i rätt tid. Det var inte heller okänt för dem att
ett krav på miljökonsekvensbeskrivning skulle kom-
ma. De måste ha haft tid att lämna in den i tid. Som
det nu är behöver de inte bry sig, för det finns ändå
inga sanktionsmöjligheter. Därför lämnar man inte in
den i tid.
Det finns inget självändamål med sanktioner, men
vad ska jag som enskild medborgare göra om jag har
mina barn i en skola och ett fritidshem där kraftled-
ningen går alldeles intill, när ingenting händer? Man
engagerar sig och får till svar att ni får vänta tills
koncessionen går ut. Då gjorde man det. Men det är
snart fyra år sedan nu, och fortfarande har det inte
kommit in en fullständig ansökan med en godtagbar
miljökonsekvensbeskrivning. Vilka möjligheter har
då de enskilda medborgarna, föräldrar och personal i
denna skola? De har ingenting att sätta emot nätbola-
gen, eller är det någon här som kan säga vad de ska
göra? Därför behövs sanktionsmöjligheten när inget
annat biter.
Jag vill också säga att jag sätter mycket stora för-
hoppningar till Energimyndigheten och hoppas att de
har en mycket stor integritet gentemot kraft- och
nätbolagen. För om de inte står upp för de enskilda
medborgarnas rätt, vem gör det då?
Fru talman! Detta handlar alltså om två saker: dels
säkerhet för människorna i närheten av kraftledning-
ar, dels också rättssäkerhet för samma människor.
Jag yrkar bifall till reservation nr 9.