Herr talman! Tack, Erik A Eriksson, för en kanske något spretig redogörelse för fjälljaktshistorien!
Jag konstaterar att det finns lite olika argumentation. Precis som jag sade i mitt inledningsanförande förskjuts borgerlighetens argumentation på det här området, där Bengt-Anders Johansson hänvisar till en regel och Erik A Eriksson till en annan. Det är ganska uppenbart för oss som lyssnar att ni inte riktigt har kläm på vad det egentligen är som ligger till grund för detta beslut.
Bengt-Anders Johansson hänvisade till JK, vars beslut kom ett år efter regeringens ändring av lagen och vilket så klart baserade sig på regeringens uppfattning i frågan.
Erik A Eriksson säger att det kunde ha varit en s-regering som satt när situationen uppkom. Jag önskar verkligen att det hade varit det! När situationen uppkom var det så att det kom ett brev från EU-kommissionen där man frågade varför vi hade nationella särregler för boende i Sverige. Vi hade svarat på det. En s-regering hade kunnat skicka ett brev till kommissionen och förklara varför, och därmed hade frågan varit utagerad. Nu blev det inte så.
Erik A Eriksson hävdar också att de svenska juristerna var eniga om att det var tvunget att göra detta. Samtidigt har jurister i alla andra länder, inte minst de skandinaviska, nu kommit fram till att det går alldeles utmärkt att ha särregler för nationellt boende. Då undrar jag om Erik A Eriksson anser att jurister i andra länder är mindre kompetenta än de svenska.
Den stora frågan är, Erik A Eriksson: Om det är möjligt att ändra tillbaka till reglerna till det som gällde före 2007, skulle Erik A Eriksson då vilja göra det?