Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till Centerpartiets reservation 3, som om den skulle få en majoritet i kammaren skulle innebära att det här förslaget förpassas till papperskorgen.
Jag ser de två frågor som vi diskuterar här - dels frågan om ägar- och ledningsprövning, dels nästa ärende som handlar om det som populärt kallas för Reepaluutredningen - som två sidor av samma mynt. Båda processerna, båda förslagen, handlar om att göra det svårare för inte minst små och nystartade aktörer inom välfärden och om att begränsa svenskarnas valfrihet. Båda två skulle också om de skulle gå igenom innebära stora försämringar av kvaliteten och valfriheten i välfärden för svenskarna.
Allting tyder på att Reepaluutredningen kommer att falla. Det är bra. Allting tyder på att delar av den här propositionen kommer att gå igenom. Det är dåligt.
Som så ofta när regeringen säger sig vilja lösa ett problem skapar man en mängd andra problem genom alltför bristande kvalitet i sin lagstiftning. Regeringen talar om att motverka kriminalitet, och vem kan vara emot det? Självklart ska vi försöka komma överens om tuffa kvalitetskrav på välfärdens aktörer oavsett vem det är som utför dem. Men det förslag man faktiskt lägger fram beskrivs av branschorganisationen för våra fria förskolor, FSO, som en dödsstöt för de många personal- och föräldrakooperativ som ju alla säger sig vilja ha mer av. Men ändå verkar det som att förslag som begränsar dessas möjlighet att verka kommer att vinna kammarens förtroende och majoritet.
För drygt ett år sedan antog denna kammare motsvarande bestämmelse när det gäller till exempel äldreboenden och HVB-hem. Vi ser tyvärr följderna av detta nu. Exakt samma verksamhet som är okej att utföra i offentlig kommunal regi går inte för en kommun som så önskar att upphandla till en privat aktör, för då kickar tillståndskraven in och då är det plötsligt inte okej fast det kan handla om exakt samma verksamhet på exakt samma geografiska plats. Det rimmar illa med likvärdighet och valfrihet. Vi ser också långa kötider och problem med det rent byråkratiska arbetet kring de här bestämmelserna. Det är uppenbart att risken är att vi nu gör illa värre när vi antar en så här pass dåligt utformad och illa genomtänkt lagstiftning. Det här leder till ett byråkratiskt haveri i en tid då vi ska lägga resurserna på att förbättra den svenska välfärden. Vi upprepar misstag trots att vi känner konsekvenserna. Det är dåligt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ökade tillståndskrav och särskilda regler för upphandling inom välfärden
Ett argument som har kommit i debatten är att det skulle vara svårare att påverka privata aktörer än vad det är att påverka sina kommunpolitiker vart fjärde år. Jag vill hävda att om man för fram sådana argument har man inte riktigt förstått vad det här handlar om. Hela vårt arbete med att utveckla valfrihet handlar om att man inte behöver vänta fyra år för att förbättra den välfärd man faktiskt får, utan det ska vara möjligt att byta aktör här och nu om den man nyttjar inte sköter sig. Det här är numera, trots att Vänstern inte vill kännas vid det, en av grundpelarna i det svenska välfärdsbygget. Svenskarna förväntar sig att kunna välja. De förväntar sig valfrihet och vill ha små och stora och offentliga, privata och ideella aktörer att välja bland, och det är det vi är satta att se till i denna kammare. Det är det som de politiska processerna måste leda till.
Det vi behöver här, i såväl det här ärendet som i det vi ska diskutera härnäst, är att vi tar ett nytt och samlat grepp som leder till kvalitet och valfrihet i hela landet och oavsett utförare. Vi befinner oss just nu i en återvändsgränd. När vi röstar nej till Reepalupropositionen och Reepaluutredningen och när vi nu delvis röstar nej till och sätter stopp för delar av den här propositionen - även om det hade varit önskvärt att vi röstade nej till alltihop - kommer vi efter den här veckan att förhoppningsvis kunna gå vidare i ett läge där vi försöker samla oss om de kvalitetskrav och det stärkande av valfriheten som det här landet behöver.
(Applåder)