Fru talman! Märtha Gårdestig har frågat mig om
jag avser att vidta någon åtgärd med anledning av
att ordföranden Rugova i det kosovoalbanska
partiet Democratic League vädjat om att
kosovoalbaner skall ges tillfälligt skydd i Sverige.
Jag vill börja med att påpeka att Sverige i praktiken
beviljade kosovoalbanska asylsökande tillfälligt
skydd mellan oktober 1991 och juli 1992. Under
den perioden rådde s.k. verkställighetsstopp
beroende på det oklara och osäkra läget i Kosovo.
Det var bl.a. mot bakgrund av UNHCR:s
bedömning att personer som saknade behov av
skydd kunde sändas tillbaka som Invandrarverket
hävde detta verkställighetsstopp och återupptog
beslutsfattandet.
Beslut tas individuellt och myndigheterna har i
flertalet fall gjort bedömningen att de skäl som
åberopas inte är tillräckliga för att
uppehållstillstånd skall ges.
Regeringen och de beslutande myndigheterna
följer utvecklingen i f.d. Jugoslavien mycket noga.
Utlänningsnämnden och Statens invandrarverk har
gjort två resor till Kosovo för att hålla sig
underrättade om situationen och utvecklingen i
Kosovo. Deras erfarenheter från resan kommer att
ingå i det samlade underlaget när myndigheterna
fattar beslut i asylärenden.
Regeringen har tidigare tagit del av dr Rugovas
synpunkter om att kosovoalbaner endast skall ges
ett tillfälligt skydd bl.a. vid hans besök i Sverige i
april 1993. Framhållas bör att han, även om han
gärna ser att personer får stanna här tillfälligt, inte
motsätter sig att Sverige skickar tillbaka personer
som inte har behov av skydd. Inte heller har
myndigheterna försökt förtiga dr Rugovas
önskemål, vilket Märtha Gårdestig skriver i sin
fråga. Det är dock utlänningslagens bestämmelser
som myndigheterna är skyldiga att tillämpa.
Eftersom varje ärende prövas individuellt utgör
självfallet de skäl som den enskilde åberopar en
viktig del i det underlag som ligger till grund för
myndigheternas beslut. Dessa skäl måste dock
ställas i relation till kunskapen om de faktiska
förhållandena i hemlandet och huruvida den rädsla
den enskilde känner för att återvända är
välgrundad eller inte.
Den svenska ordningen när det gäller
asylansökningar bjuder att ansökningar prövas av
Invandrarverket i första instans. Invandrarverkets
beslut om avvisning kan överklagas till
Utlänningsnämnden. Negativa beslut kan, sedan
Utlänningsnämnden inrättades den 1 januari 1992,
inte längre överklagas till regeringen. Regeringen
har endast att pröva de ärenden, främst av
praxiskaraktär, som överlämnas av någon av dessa
båda myndigheter. Något sådant praxisärende
rörande kosovoalbanska asylsökande har inte
överlämnats till regeringen.
Regeringen ser ingen anledning att ta något initiativ
i frågan.