Herr talman! Stig Henriksson har frågat mig hur regeringen har agerat i frågan om automatiserade vapensystem, om vilka initiativ regeringen avser att ta för att pröva dessa vapensystem ur ett folkrättsligt perspektiv och om Sverige bör verka för ett moratorium.
Som Stig Henriksson påpekar finns det i dag vapen, till exempel luftvärnssystem, med automatiserade funktioner. Dessa funktioner syftar till att stödja operatören i att bekämpa aktuella mål och samtidigt undvika att bekämpa andra objekt.
Regeringens målsättning är att om våra soldater hamnar i strid ska de ha sådana vapen som gör det möjligt för dem att bekämpa motståndaren med så små oönskade skador och egna förluster som möjligt. Automation kan här ge värdefulla bidrag men måste självklart noggrant testas och utvärderas.
En viktig utgångspunkt är att internationell humanitär rätt gäller för användning av alla slags vapen. Enligt artikel 36 i tilläggsprotokoll I till Genèvekonventionerna har varje statspart en skyldighet att vid studium, utveckling, anskaffning eller val av ett nytt vapensystem avgöra om dess användning under vissa eller alla omständigheter skulle vara förbjuden enligt statspartens folkrättsliga åtaganden. I Sverige görs den folkrättsliga bedömningen av Delegationen för folkrättslig granskning av vapenprojekt. Denna granskning utförs i enlighet med gällande regelverk, och i dagsläget behövs inga extra initiativ för automatiserade vapensystem.
Olika grader av automatisering har länge använts i olika vapensystem, och något moratorium är inte aktuellt.