Fru talman! Jag lyssnade på Carina Ohlssons anförande. Jag lyssnade även lite på konstitutionsutskottets debatt innan, och varken där eller särskilt noga i anförandet här kunde jag finna ett tillräckligt gott svar på frågan varför Socialdemokraterna har valt att inte lägga fram ett eget budgetförslag för riksdagen.
Jag har full förståelse för att en övergångsregering följer de fastlagda principer som en övergångsregering ska följa. Jag vill dock ta upp vad min kollega Matheus Enholm sa i den föregående debatten, nämligen att det är viktigt att ha klart för sig att det inte finns något som heter en övergångsriksdag eller ett expeditionsparlament. Det finns bara ett vid de allmänna valen framröstat parlament, och detta parlament äger den fulla finans- och beskattningsrätten.
Socialdemokraterna och Miljöpartiet har dessutom, såsom varandes den övergångsregering som finns, haft alla förutsättningar att ta fram ett gott underlag och har haft större beredningsmöjligheter. Man har troligtvis förberett sig för detta under den period som föregick valet. Det är för mig oförståeligt att man backar tillbaka och bara säger: Nej, nu är vi en övergångsregering. Nu behöver vi inte ta vårt ansvar längre.
Lika oförklarligt är det för mig att man med hänvisning till principerna väljer att peka finger mot oss och kalla oss oansvariga när vi väljer att se en helhet och när vi tidigt påpekar att det finns delar som vi inte håller med om och som vi ser som angelägna att försöka ändra i nästa steg i budgetprocessen. Budgetprocessen ser ut som den gör med ett rambeslut följt av utgiftsområdesbeslut just för att justeringar ska kunna göras.
Varför väljer Socialdemokraterna att inte ta denna möjlighet?