Fru talman! Tack, Paula Bieler, för frågan!
Låt oss backa bandet något. Man måste vara noggrann. Vad vi har fört fram och som vi också har fått riksdagens stöd för handlar inte om en besparing av ett egentligt förslag utan om en prolongerad budget.
Jag tror att vilken regering som helst som inte hade varit en övergångsregering hade gjort ett avtryck här. Det hade naturligtvis sett olika ut beroende på vem som satt i en sådan regering. Jag säger detta bara så att vi vet vad vi talar om.
Grunden i detta är att Migrationsverket står inför en helt annan situation än vad det har gjort tidigare i år. Som jag sa i mitt anförande kommer i år 21 000 människor att ha sökt asyl. Häromåret kom 163 000. För mig är det alldeles självklart att det också påverkar de resurser man tillför en myndighet, om man vill värna skattebetalarnas pengar.
Som lagstiftare har vi ett ansvar att hela tiden ställa frågan: Var gör skattebetalarnas pengar störst nytta? Jag tycker att det är rimligare att prioritera viktiga välfärdsverksamheter, till exempel polis, försvar och annat.
Detta kommer dessutom inte som någon nyhet för Migrationsverket. Den tidigare regeringen har gett detta besked, så verket har haft gott om tid att planera för detta.
Svaret på Paula Bielers fråga är att nyckeln är just produktiviteten. Det är lätt att från politiken hela tiden anslå nya medel. Men hur använder vi de medel som redan finns? Jag är bekymrad över att Migrationsverkets produktivitet har minskat, trots att man har fått betydligt mer pengar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration
I fjol var dess produktivitet 37 procent lägre än den prognos som man lämnade inför 2017. Produktiviteten är betydligt lägre än den varit under hela perioden 2012-2017. Jag tror att Migrationsverket och framför allt dess ledning har en väldig viktig uppgift framför sig i att öka produktiviteten.