Fru talman! Jag tycker att det är viktigt att vi slår fast att staten har grundansvaret. Men sedan måste vi också se alla de möjligheter som finns med medfinansieringen. Och visst sade staten: Vi vill ha pengarna för att göra den lokala, nationella och regionala satsningen på Citybanan! Men då var vi som företrädde länen inte dummare än att vi sade att vi måste kunna använda Citybanan också. Då kom vi in i den produktiva dialogen mellan stat och omgivande län där man kunde komma loss med ett antal projekt som gjorde att Citybanans värde ökade i och med att länen stoppade in pengar.
Men staten fick då också upp ögonen för att här måste göras mycket annat. Här måste göras ett dubbelspår förbi Gamla Uppsala, och här måste man lösa problematiken med Mälarbanan och Svealandsbanan. På så sätt är detta en solskenshistoria från början till slut när det gäller medfinansiering.
Jag tror att det är viktigt att man i denna typ av diskussioner inte säger att vi nu bara ska hålla oss till nuvärdeskvot eller någonting annat. I en dynamisk värld som den vi lever i, där gårdagen är vitt skild från i dag och vitt skild från i morgon, måste vi hela tiden bygga in dynamiska moment. Därför gäller det att vi håller ögonen öppna och använder alla de möjligheter som finns för en positiv utveckling.