Fru talman! I denna sena timme ska vi tala om det gröna betänkandet med den upphetsande rubriken
Planeringssystem för transportinfrastruktur
. Även ett sådant betänkande innehåller naturligtvis ett antal principiellt intressanta frågor. Jag ska strax återkomma till det.
Jag yrkar bifall till reservation 7 Naturvårdsverkets roll och reservation 13 Finansieringsfrågor.
Betänkandet handlar om vilka förutsättningar som ska gälla för kommunala infrastrukturinvesteringar. Det är angelägna frågor med tanke på de stora behov som Kapacitetsutredningen nyligen har presenterat. Det står klart att snabbare handläggning krävs vid framtagandet av nya investeringar i järnväg, sjöfart och väg. Fram till 2050 förväntas i Sverige en fördubbling av import och export av varor jämfört med 2006. Dessutom har vi en allt större omfattning av persontrafik, inte minst på järnväg, eftersom pendlingsavstånden ökar och antalet människor som pendlar till sina jobb varje dag också ökar.
Sveriges möjligheter att skapa tillväxt och nya jobb går därför genom en kraftig utbyggnad av vårt transportsystem. När vi nu diskuterar hur systemen för att ta fram nya investeringar ska se ut är det viktigt att fokusera på klimatfrågorna och styra utvecklingen till miljövänliga transporter och därmed minska skadeverkningarna på människor och miljö.
Fru talman! Åtgärder för att minska koldioxidutsläpp måste därför stå i förgrunden. Det finns goda exempel på att godstransporter på järnväg kan minska utsläppen. Ett exempel är järnvägstransporterna till Göteborgs hamn som har tredubblats sedan 2002. Den årliga miljövinsten jämfört med lastbilstransporter på denna transportsträcka är 50 000 ton mindre koldioxidutsläpp.
I Socialdemokraternas förslag har vi utgått från den parlamentariska utredningen Transportinfrastrukturkommitténs bedömningar. Jag noterar att ledamöterna Annelie Enochson, Jan-Evert Rådhström och Lars Tysklind - som är här i kammaren - inte längre står bakom de förslag som man var med och sade ja till i kommittén. Det gäller bland annat Naturvårdsverkets rätt att överklaga beslut enligt väglagen eller banlagen; där var utredningen dessutom enig. Lars Tysklind kan senare förklara varför han och hans kamrater har ändrat uppfattning. Vi beklagar detta och har reserverat oss till förmån för utredningens förslag.
I vår motion har vi pekat på flera förslag för att snabba upp hanteringsordningen, till exempel att stora strategiska projekt som är centrala för att uppnå Sveriges klimat- och utvecklingsmål ska kunna klassas som riksintresse. Krav kan då ställas på kommunerna att snabbt ta fram detaljplaner för projektens genomförande.
Trafikverket bör dessutom ges ett tydligt uppdrag att pröva nya kostnadseffektiva upphandlingsmodeller.
Fru talman! En annan fråga som är av stort intresse är frågan om medfinansiering, framför allt från kommunerna. Regeringen arbetar med kommunal medfinansiering som en förutsättning för och grundläggande del av finansieringen av statlig infrastruktur. Man går där väldigt långt. Vi har sagt att vi tycker att det är helt okej att man använder trängselskatter för att finansiera infrastruktur, men det ska gälla både vägar och kollektivtrafik.
Man kan diskutera banavgifter för att bygga industrispår. Man kan diskutera markvärden i kommunerna som en del i finansieringen av infrastruktursatsningarna. Det strider helt mot vår uppfattning att investeringar i statliga vägar och järnvägar ska kräva kommunala skattemedel. Det är inte rimligt, som nu sker, att man vältrar över kostnaderna på kommuner och regioner.
Det får konstiga konsekvenser. Jag ska ge ett exempel från min egen hembygd. 30 procent av svensk utrikeshandel går genom Göteborgs hamn. En stor andel transporteras till och från hamnen på järnväg. Det är ett enkelspår, och snart finns det inte mer kapacitet kvar att utnyttja. Trafikverket, näringslivet och Göteborgs stad är överens om att kapaciteten snart är noll. Vad gör man? Regeringen begär medfinansiering för att tidigarelägga utbyggnaden av ett dubbelspår till 2014, i det här fallet en särskild bro, Marieholmsbron, så att det blir ett så kallat industrispår. Det är en delsträcka på en och en halv kilometer. Det är en del av den totala sträckan på tio kilometer. Skattebetalarna i Göteborg och Västra Götalandsregionen får betala flera hundra miljoner kronor för att detta projekt tidigareläggs med fyra år till 2014. Det är pengar som egentligen skulle gå till skola, vård och omsorg som går till en statlig infrastrukturinvestering som är en angelägenhet för hela landet.
Det är bara ett exempel. Det finns fler exempel. Men jag tar detta som ett konkret exempel eftersom jag känner till det ganska väl.
Det är en mycket konstig utveckling som vi får i Sverige. Staten talar ofta om att finansieringsprincipen ska gälla mellan stat och kommun. Men när staten själv inte längre anser sig vara beredd att finansiera sina investeringar går man till kommunen som ska ta kommunala skattemedel för att delta i finansieringen. Det måste väl ändå vara brist på konsekvens från regeringens sida och från de borgerliga partiernas sida som fortsätter att driva denna linje?
Jag kan konstatera att kommunen för övrigt har eget ansvar för kommunala vägar och för den egna infrastrukturen. Men det blir mycket knepigt om kommunerna ska vara med och betala för statliga investeringar. Det kan dessutom leda till en felaktig prioritering. Den kommun eller den region som är beredd att betala får en infrastrukturinvestering innan en annan kommun får en infrastrukturinvestering som kanske är viktigare. Men det kanske är en fattig kommun eller en fattig region som inte har råd. Då blir det en felaktig prioritering av det som staten ska ta ett samlat ansvar för.
I fråga om detta borde ni på den borgerliga kanten tänka om. Om vi ska hålla fast vid finansieringsprincipen i andra sammanhang borde den även gälla i detta sammanhang.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag deklarera vår färdriktning för framtiden. Vi vill ha kraftigt ökade investeringar i järnväg och sjöfart. Biobränsle och energisnåla fordon ska prioriteras. Trängselskatt ska gälla utländska fordon. Vägslitageavgift ska gälla för tunga fordon. Och kommunala skattemedel ska inte gå till statliga vägar.
(Applåder)
I detta anförande instämde Monica Green, Lars Mejern Larsson, Leif Pettersson och Suzanne Svensson (alla S).