Fru talman! Som Margareta Andersson säkert för-
står varken kan eller får jag bedöma skattemyndig-
heternas tillämpning av gällande lagstiftning i enskil-
da fall, utan jag kan bara uttala mig mera generellt.
Jag har pekat på den mycket långtgående lättnad i
flera steg som redan har genomförts och som innebär
att en överväldigande majoritet av dem som ansöker
om F-skattsedel också får det. Likväl måste en sådan
här prövningsmöjlighet för skattemyndigheten finnas
kvar.
Man kan säga att bevisbördan har kastats om. Ti-
digare var det den skattskyldige som skulle visa att
det var fråga om näringsverksamhet. Nu ligger bevis-
bördan på skattemyndigheten när det gäller att visa på
de fall där det inte är fråga om sådan verksamhet. Det
är klart att det här innebär en långtgående lättnad av
regelsystemet.
En prövning måste dock finnas kvar. Det beror
naturligtvis på att det finns fall där man inte bedriver
och inte avser att bedriva näringsverksamhet. Det är
alltid svårigheter med sådana bedömningar. Om man
går ännu längre i generositet ökar risken för att man
senare får ompröva ställningstagandet, och då går det
i motsatt riktning - dvs. den som har trott att han eller
hon får använda F-skattsedel får så småningom be-
skedet att så inte är fallet. Då händer bl.a. att den
skattskyldige ändå får betala socialavgifter i form av
egenavgifter. En del människor kan känna sig lurade
av detta. Det finns således en avigsida med att ha en
ännu generösare tillämpning.
Jag tycker således att vi generellt sett har funnit en
bra ordning. Vad som ytterligare kan göras och vad
som pågår är att med utbildningsinsatser och annat
säkerställa att tillämpningen blir så enhetlig, snabb
och korrekt som möjligt över hela landet.