Fru talman! Just det som ledamoten Wiking avslutar med är någonting som vi i socialutskottet har ägnat oss åt väldigt mycket: Vi har väntat. Vi har väntat och väntat, och jag konstaterar att det var först efter att ett utskottsinitiativ lades i mars förra året som det faktiskt började hända saker. Och jag är glad för det, för jag hör också till dem som tror att vi behöver hitta långsiktiga, blocköverskridande lösningar i så här viktiga frågor.
Det var kanske därför min besvikelse var så stor. Jag hade hoppats att en socialdemokratisk regerings utredare skulle återkomma med någonting som vi kunde hitta ett brett stöd för i hela riksdagen. Min målsättning när vi jobbar med de här frågorna är att alla partier som sitter i den här kammaren ska kunna ställa sig bakom det. Först då tror jag att barn och familjer som behöver samhällets stöd kan känna sig riktigt trygga i att man vet att tryggheten inte rivs upp vid nästa val utan ska finnas kvar och utvecklas.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänst- och barnfrågor
Det är också viktigt för alla de människor som jobbar med detta. Jag har varit ute under det senaste året, det man har kunnat, och gjort studiebesök hos våra socialtjänster. Jag möts av samma bild där: Man vill ha andra verktyg. Det finns mycket som inte fungerar, och man är orolig över den stora personalomsättningen. Därför är jag väldigt glad över att vi i dag har ett antal viktiga tillkännagivanden.
Frågorna är de som jag ständigt återkommer till: Varför hände det ingenting före mars 2020? Vad gjorde regeringen? Vad väntade man på? Man hade ju så många utredningar med färdiga lagförslag att utgå ifrån.