Herr talman! Jag satt själv med i en utredning redan 2012 där Nyamko Sabuni hade föreslagit att man skulle införa ett barnäktenskapsbrott. Det föreslogs också i det utredningsbetänkande som vi lade fram, men då tyckte varken denna kammare eller remissinstanserna att det var förenligt. Man ansåg att det var ett för stort steg att ta, och man hade olika invändningar. Tidigare var det möjligt att ansöka om tillåtelse att gifta sig. Det fanns ett förbud mot att gifta sig som barn, men det gick att söka dispens. Man kände då att det var ett stort steg att gå från det till att det skulle bli kriminaliserat.
Nu, några år senare, har vi ett barnäktenskapsbrott på plats. Man insåg att många barn var berörda av den lagstiftning som togs fram, äktenskapstvång. Man förstod barns utsatta belägenhet och hur svårt det är att göra ett tydligt avståndstagande som barn, vilket krävs för att kunna bevisa tvångsfaktorn.
Vis av erfarenhet i andra frågor som handlar om att utmana menar jag att även om vi inte är nöjda är Sverige en progressiv röst. Det ska vi vara. Vi ska vara stolta. Andra länder ska titta på Sverige och tänka att det är ett föregångsland. Men det krävs modiga vuxna för att utmana föräldrarätten.
Vi har gjort barnkonventionen till lag och höjer den till skyarna, men man måste komma ihåg att svensk lagstiftning har kommit mycket längre än barnkonventionen, som är en kompromiss mellan världens länder. Men på en punkt är barnkonventionen faktiskt starkare än svensk lagstiftning, och det gäller barns rätt att komma till tals.
Socialtjänst- och barnfrågor
Oavsett vad man tycker nu när beslutet har fattats rimmar det ganska illa att barn inte skulle få komma till tals i en så viktig och avgörande fråga som att en vuxen person har utsatt en och skapat tillit. Barnens liv har ju inte satts på paus, utan de har skapat ett liv under tiden.