Fru talman! År 2017 slöts en terroröverenskommelse med regeringen. Det var efter terrordådet på Drottninggatan, begånget av en man som vistades olagligt i Sverige. Det var uppenbart redan innan dess att Sverige måste kunna utvisa fler.
I terroröverenskommelsen ingick en översyn av lagen om särskild utlänningskontroll. Men det gick över ett år innan regeringen ens tillsatte en utredning, och denna utredning löser inte problemet. Trots det har regeringspartierna i denna kammare röstat emot ett utskottsinitiativ om att bredda uppdraget och ge ett tilläggsdirektiv med tanke på att uppdraget var för snävt från början. Resultatet är att vi står kvar där vi var 2017.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT 2019 års redogörelse för tillämpningen av lagen om särskild utlänningskontroll
Kristdemokraterna vill att personer som utgör terrorhot ska utvisas. Men regeringen tycks inte vilja göra vad som krävs för att detta ska kunna verkställas. Hotet från terrorismen kommer att finnas kvar under överskådlig tid. Nu krävs politisk handling för att lösa de säkerhetsproblem som Sverige står inför.
Fru talman! Det är viktigt att problematiken får en snar lösning. Regeringen måste göra vad som redan borde ha gjorts, det vill säga tillsätta en utredning med uppgiften att ta fram lösningar på problemet och situationen.
Centrala frågor är hur verkställighetshinder ska bedömas och om det är möjligt att undanröja dessa. Det måste också övervägas hur de fall där det inte är möjligt att verkställa utvisningar ska hanteras och på vilket sätt samhället ska kunna skydda sig mot personer som anses utgöra ett hot mot rikets säkerhet. Vidare bör konsekvenserna för personer som inte följer beslutad anmälningsplikt skärpas. Det bör även analyseras hur övriga europeiska länder som också är bundna av Europakonventionen arbetar med frågorna och vilka slutsatser som kan dras av deras arbete.
Även om Kristdemokraterna inte anser att utredningens förslag är tillräckliga är de ett steg i rätt riktning. Ledamoten Mikael Damsgaard från Moderaterna har på ett bra sätt beskrivit detta. Åtgärder behöver vidtas för att utöka möjligheterna att både ta och kvarhålla personer i förvar. Det är orimligt att de som bedöms utgöra säkerhetshot släpps fria rakt ut i samhället. Elektronisk övervakning bör kunna spela en större roll än i dag.
En person som utgör ett säkerhetshot och blivit ålagd anmälningsplikt måste också följa den. Straffet för brott mot anmälningsplikten bör därför skärpas, och personer som brutit mot anmälningsplikten bör kunna hållas i förvar i väntan på dom. Det är mot denna bakgrund viktigt att regeringen skyndsamt återkommer till riksdagen med ett lagförslag i de delar som omfattas av utredningens förslag samtidigt som man utreder de brister som inte täcks i utredningen.
I betänkandet finns en reservation gällande diplomatiska garantier. Överenskommelser om diplomatiska garantier kan ingås med andra stater i enskilda fall, men det bör även vara möjligt att gå längre och pröva att införa den typ av system som finns i till exempel Storbritannien och som vi hört om tidigare i debatten. Det innebär att generella avtal med diplomatiska garantier ingås med andra länder dit personer kan utvisas.
Jag yrkar bifall till reservation 2, som berör detta.
När det gäller reservationen som rör fotboja håller vi inte med utredningen. Fördelarna väger över med elektronisk övervakning för att kontrollera utlänningar som utvisats på grund av att de utgör ett allvarligt säkerhetshot men trots det blir kvar i landet. Utredningen har lämnat ett förslag på hur en sådan övervakning skulle kunna utformas, och regeringen bör skyndsamt återkomma till riksdagen med ett lagförslag.