Herr talman! Jag måste faktiskt invända. Det var inte så att vi moderater inte stod bakom de mandat som vi gav till regeringen. Tvärtom var vi väldigt tydliga med våra krav på regeringen. Vi krävde budgetrestriktivitet. Vi ville att EU:s långtidsbudget skulle bantas när britterna lämnade EU. Det är högst rimligt. Och vi var väldigt tydliga med att vi inte accepterade en återhämtningsfond med en bidragsdel. Vi ville se att det bara var lån. Detta stod vi moderater bakom. Men när vi såg vartåt det barkade avstod vi - vi deltog då inte i besluten.
Det var helt enkelt av samma skäl som i dag. Vi har faktiskt en regering. Vi har en regeringschef som förhandlar för Sveriges räkning. Vi kan tycka att den regeringschefen inte har gjort ett bra jobb. Vi kan vilja ha en annan regering, och det vill vi moderater. Men vi har den regering vi har. Vi har den statsminister vi har, och det är han som företräder Sverige. Om han gör ett dåligt jobb tycker vi att det är tråkigt, och vi beklagar det. Men vi är inte villiga att fälla överenskommelsen, eftersom det skulle göra att man får en väldigt dålig syn på Sverige som förhandlingspart och kompromisspart. De är därför som vi avstår.
Vi är inte villiga att stödja detta förslag - vi tycker att det är dåligt. Men vi är inte heller villiga att fälla det, för det skulle skada Sverige långsiktigt. Då måste man landa i att man avstår. Det är den linje vi har hållit under förhandlingarna sedan vi märkte att det började barka åt fel håll.
Sedan måste jag nu på slutet säga att jag delar Ilona Szatmari Waldaus fråga. Vad händer vid nästa kris? Jag har tidigare sagt att det kommer fler kriser i EU före 2058. Det kan vi vara säkra på. Det är därför det är viktigt att Sverige kan driva på så att EU reformeras, så att vi inte hamnar i detta läge igen. Och man ska ställa rimliga krav på länder när man sedan betalar ut dessa pengar. Detta tycker jag att vi ska verka för tillsammans.