Herr ålderspresident! Detta är en lagom naiv inställning. Man säger att vi kan göra både och. Vi kan ge bort våra pengar till någon annan. Men vi kan också satsa jättemycket på de behov som vi har på hemmaplan. Det kan man inte göra, inte för samma pengar i alla fall. I så fall får man hitta nya pengar någon annanstans.
De 150 miljarder kronor som vi går in med här kan vi inte använda för att rusta upp exempelvis det svenska ålderspensionssystemet - det finns andra behov också. Dessa pengar är borta. De har regeringen skickat iväg till Grekland, Italien och Spanien. Då kan vi inte använda dem för att stärka ålderspensionssystemet i Sverige. Det är en naiv infallsvinkel att man vill göra både och - göra allt. Det funkar såklart inte.
Detta kan inte vara en förutsättning för att vi ska ha ett samarbete i EU, alltså att vissa länder ska ge pengar till vissa andra länder. Det är sådana saker som riskerar att sabotera samarbetet i EU. Många länder blir, med rätta, rätt förbannade.
Sedan förstår jag inte riktigt hur man kan vara nöjd med utfallet av de förhandlingar som regeringschefen och andra har genomfört. Utfallet är ju inte särskilt bra. Faktum är dessutom att regeringschefen Stefan Löfven var den första att kasta in handduken. Det var ändå några länder - de som brukar kallas frugal four, sparsamma fyran, alltså Sverige, Holland, Österrike och Danmark - som har ett ganska tajt samarbete och som stod emot detta. Faktum är att Stefan Löfven kastade in handduken först av dessa fyra för att gå med på detta.
Jag kan verkligen inte begripa hur man kan vara nöjd med utfallet i dessa förhandlingar. Jag fattar inte det. Man borde skämmas. Det är vad man borde göra.