Fru talman! Det är inget tvivel om att det är en så-
dan verksamhet som hela idrottsrörelsen bör ägna sig
åt, att få med unga människor som inte självmant
söker sig till idrotten. Det är också ett eget intresse
från idrottsrörelsen. Jag tror säkert att en sådan verk-
samhet som Skolidrottsförbundet bedriver, som i
mycket hög grad är en breddverksamhet och som inte
är så inriktad på att få fram så många OS-medaljörer
som verksamheten i en del andra förbund är, passar
alldeles utmärkt väl in här. Vi deltar redan i dag i en
hel del sådan verksamhet, och jag lovar att jag skall ta
med mig den här idén från idrottsministern tillbaka
dit. Jag är säker på att man kommer att ställa upp.
Jag sade i min inledning att idrottsrörelsen har
förändrats mycket. En av de förändringar som vi kan
se och som vi måste förhålla oss till på ett eller annat
sätt är att några få starka arenaidrotter utvecklas mer
och mer till elitidrotter som andra människor tittar på.
Det är inte tu tal om att de har ett mycket stort under-
hållningsvärde, men de kanske inte i samma höga
grad stimulerar till ett eget idrottande och eget motio-
nerande. Då kanske man i stället motverkar den livs-
stilsförändring som vi som är aktivt engagerade i de
här frågorna skulle vilja få.
Vi kan också se, som jag sade förut, att barn och
ungdomar gärna bjuds in att vara med, men det ställs
ganska snabbt krav på att de skall prestera, att de skall
nå de resultat som det var tänkt att de skulle nå. Om
de inte klarar det försvinner dessa unga människor ut
ur verksamheten. Det är just de ungdomar som bäst
skulle behöva vara med i en gemenskap och få tillfälle
att idrotta på sina villkor - alla kan inte bli världsmäs-
tare. Det ställs krav på utrustning, träningsintensitet
och ofta koncentration till bara en idrott, vilket gör att
unga människor alldeles för tidigt tröttnar på idrotten
och inte får den stimulans som idrotten kan ge dem.
Jag tycker att det här är någonting som vi gemensamt
skall jobba med.
Jag är väldigt glad över att Idrottsutredningen har
kommit till och att direktiven till den är tydliga, dvs.
att målsättningen om att idrotten skall vara för alla
människor står fast. Jag hoppas också att utredningen
skall ägna mycken tid och kraft åt att fundera över hur
vi tidigt skall stimulera unga människor till goda
motionsvanor. Jag tror att det inte bara ger en bättre
folkhälsa på sikt utan också ger unga människor en
roligare och mer spännande fritid, så att de orkar klara
av det som är deras huvudsakliga arbete, nämligen att
lära sig. Det handlar både om idrotten i skolan, som
skall utvecklas, och om den frivilliga delen, som sker
helt och hållet på fritid.
Det är viktigt att se idrotten inte bara som en för-
säkring mot ohälsa i framtiden, utan i allra högsta
grad som någonting som är nyttigt här och nu. Därför
är Idrottsutredningen välkommen. Tack för den!