Herr talman! Det går bra för Sverige! Högkonjunktur råder, och våra företag har fullt i sina orderböcker - härligt! Det går så bra att företagen skriker efter kompetent arbetskraft. För att kunna möta detta behövs det att fler får den rätta kompetensen och att fler faktiskt väljer att arbeta fler timmar.
Det är inte bara företagen som behöver utbildad och kompetent personal. Det finns behov av fler poliser på stadens gator och torg, sjuksköterskor, läkare, lärare och socionomer, för att bara nämna några yrkesgrupper som det råder brist på. Socialstyrelsen lämnade en rapport häromveckan som visade att bristen på specialistsjuksköterskor är så stor att den riskerar patientsäkerheten. Var tredje kvinna känner sig otrygg på gator och torg, och antalet obehöriga lärare har aldrig varit så stort.
Vad gör då den rödgröna regeringen för att möta detta behov? Jo, man höjer skatterna så att det blir mindre lönsamt att utbilda sig och mindre lönsamt att jobba en extra timme. Får den rödgröna regeringen som den vill kommer den att ha höjt skatterna med 48,7 miljarder kronor, allt enligt Finansdepartementet. Från finansministern hörs det att det är marginella skattehöjningar på jobb och tillväxt. Jag kan bara konstatera att skattehöjningarna motsvarar i princip hela försvarsbudgeten. Ska också den ses som marginell, kanske?
Totalt betalar nu 1,4 miljoner människor i Sverige den extrema marginalskatten, och fler blir det när man nu väljer att inte räkna upp skiktgränsen för statlig inkomstskatt i samma utsträckning. Regeringen aviserar nu att ytterligare 80 000 människor ska bli höginkomsttagare i Sverige.
Grattis till specialistsjuksköterskan, barnmorskan, polisen som nu tillhör denna grupp av Socialdemokraternas höginkomsttagare! Nu får ni behålla hela 40 kronor av den sist intjänade hundralappen. Det måste kännas fint efter ha kommit hem efter ett nattpass på akuten, en stökig fredagskväll utanför krogen eller en utdragen natt på förlossningsavdelningen.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Inkomstskatt
Jag vet inte, herr talman, om barnmorskan ser sig som en höginkomsttagare, direkt; jag har i alla fall inte mött någon hittills. Vad jag däremot möter är att allt fler väljer tid med barn och familj i stället för att jobba för 40 kronor i timmen. Vad de rödgröna än säger går det inte att komma undan att skatter styr beteenden: Det vi vill ha mer av beskattar vi lägre, och det vi vill ha mindre av beskattar vi högre.
Med den rödgröna skattepolitiken, starkt påhejad av Vänsterpartiet, kan man inte annat än att dra slutsatsen att den sittande regeringen varken vill ha fler som väljer att utbilda sig eller fler arbetade timmar. Det lönar sig helt enkelt för dåligt. Det är fråga om lose-lose i stället för win-win, som professor John Hassler beskriver det. Det är skattehöjningar som enligt Finanspolitiska rådet leder till hål i statens budget i stället för en förstärkning.
Herr talman! Den rödgröna regeringen verkar inte heller uppskatta att människor över 65 fortsätter att arbeta vidare. Jag fick mitt egna pensionsbesked för ett tag sedan, och om ska jag få samma pension som 2017 års pensionärer vore det bra om jag jobbar vidare fram till dess att jag blivit drygt 67 år.
Mellan 2007 och 2015 steg antalet äldre som valde att arbeta vidare, men 2015 blev de färre. Alliansens borttagande av den särskilda löneskatten - som nu den rödgröna regeringen valt att återinföra - var en starkt bidragande faktor. Vi kunde se att inte minst kvinnor valde att arbeta vidare. Även här väljer regeringen att minska företagens incitament att anställa och behålla äldre också efter 65-årsdagen.
Trots ett skriande behov av fler som väljer att fortsätta arbeta högre upp i åldrarna möter regeringen detta behov med att helt enkelt göra det dyrare. Varför ska jag välja att stanna kvar efter 65 om det uppenbart inte uppskattas, när jag i stället kan njuta av en stund i solen, kanske Portugal i november till februari, lära mig det där språket jag inte lärde mig eller bara få en extra stund med mina barnbarn - något som småbarnsföräldrarna skulle uppskatta?
Herr talman! Jag inledde mitt anförande med att det går bra för Sverige nu, och det gör det. Och det är jättekul! Men det gör inte det för alla. Trots en högkonjunktur finns en stor grupp människor som står långt bort från arbetsmarknaden. Det är människor som många gånger kommit från ett annat land utan vare sig kunskaper i det svenska språket eller en egen utbildning - till och med inte ens en grundskoleutbildning. Att utbildningsmässigt möta dessa med krav på gymnasiebehörighet och yrkesutbildning kan många gånger göra den sträckan in på arbetsmarknaden alldeles för lång för att få ett första jobb i det nya landet. För att denna grupp människor ska ta sig in på arbetsmarknaden behövs det jobb som inte kräver en längre skolgång.
RUT-branschen är en sådan bransch som erbjuder just sådana jobb. RUT-reformen, som Alliansen införde, har gjort att helt nya jobb har skapats. Svarta jobb har blivit vita, och ett nytt entreprenörskap, inte minst bland kvinnor och utrikes födda, har uppstått. Sysselsättningseffekterna av RUT-reformen är tydliga. Enligt Konjunkturinstitutet ger RUT-avdraget bestående högre sysselsättning och lägre arbetslöshet. Reformen har så här långt skapat mer än 20 000 nya jobb. Tre av fyra jobb har dessutom gått till människor som kommit direkt från arbetslöshet.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Inkomstskatt
Enligt beräkningar från Svenskt Näringsliv skulle en RUT-vänlig politik leda till ytterligare 16 000 nya jobb. För en månad sedan fanns ca 120 000 inskrivna på Arbetsförmedlingen som tillhörde just den gruppen, och de lär inte bli färre utan tyvärr fler.
Då blir det extra svårt att förstå de rödgrönas halvering av just RUT-avdraget. Det första jobbet i det nya landet är det bästa sättet att snabbt komma in i det svenska samhället, det vill säga att gå från utanförskap till innanförskap och att vara med och bidra i stället för att belasta.
I en rapport som jag har beställt från riksdagens utredningstjänst framkommer det dessutom att om en person går från försörjningsstöd till ett arbete bidrar det i kommunkassan med 89 000 kronor. Det borde vara högintressant även för socialdemokratiska kommunalråd. Även Arbetsförmedlingens generaldirektör är starkt kritisk till försämringen av RUT-avdraget eftersom det försvårar för de människor som står allra längst bort från arbetsmarknaden att komma in.
Vi moderater föreslår i stället att RUT-avdraget tripplas så att det blir möjligt att få göra avdrag med 75 000 kronor. I överenskommelsen med regeringen finns det nu fler tjänster som inbegrips. Tyvärr valde regeringen att samtidigt halvera avdraget. Fler tjänster som konkurrerar om avdraget och samtidigt halvera avdraget blir något av en paradox om tanken är att fler ska få ett första jobb. Dessutom är väl varken flyttjänster eller ittjänster de jobb som gör att utrikes födda kvinnor som har det absolut tuffast att komma in på marknaden får det lättare.
På ett seminarium häromveckan var det väl ingen som inte förstod att Peter Persson inte var helt förtjust i RUT-sektorn. Jag undrar vad Peter Perssons svar är till de utrikes födda kvinnor som inte får ett första jobb. Regeringens jobbpolitik har ju inte direkt rosat marknaden. Satsningen på extratjänster har väl än så länge genererat ett helt jobb i Stockholm. Eller är det så att Peter Persson och hans regering hellre ser att människor är kvar i försörjningsstöd i stället för att gå till jobbet? Som det ser ut i dag är det inte alla gånger ens lönsamt att gå från bidrag till jobb eftersom även arbeten med lägre löner beskattas mycket högt. Till och med LO ser problemen.
Ja, herr talman, det går bra för Sverige nu. Det är bra. Det råder högkonjunktur, och det är glädjande! Många har ett jobb att gå till, men det finns också en stor grupp som inte har ett jobb att gå till. Det är också glädjande att vi blir allt friskare och lever längre. Detta sammantaget innebär, herr talman, att fler måste gå från bidrag till arbete, fler måste jobba högre upp i åldrarna och det behövs fler arbetade timmar. Då behöver vi en regering som uppskattar i stället för beskattar jobb och tillväxt.
Jag vill yrka bifall till Moderaternas reservation 4 och Alliansens reservation 7.
(Applåder)