Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1.
Sverigedemokraterna har en pragmatisk syn inom skattepolitiken och ser ingen betydelse av att låsa sig vid specifika skattenivåer av ideologiska skäl. Men vi har ambitioner inom välfärd och trygghet, vilka inte medger skatter som är låga ur ett globalt perspektiv. Dock har Sverige dåliga erfarenheter av att ha haft OECD-områdets högsta skattetryck under en tid.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Inkomstskatt
Sverigedemokraterna delar för övrigt utskottets mening om att skattepolitiken ska finansiera den gemensamma välfärden, olika samhällsfunktioner och andra offentliga utgifter samt skapa förutsättningar för en stabil och hållbar tillväxt och hög sysselsättning.
Gällande inkomstskatter - det vill säga dagens debatt om utskottets betänkande nr 22 - har Sverige i dag marginalskatter där de högsta nivåerna är i världstopp. Detta riskerar att verka hämmande på löntagares vilja att arbeta mer. Det är inte fel med en progressivitet i inkomstbeskattningen, men även om den högsta marginalskatten skulle sänkas med 10 procentenheter till 50 procent skulle Sverige fortfarande ligga betydligt högre än OECD-genomsnittet. Det borde inte vara en orimlig målsättning. Jag vill förtydliga att Sverigedemokraterna inte har föreslagit detta, så vi är inte heller fria från synd, men som ett inspel i debatten borde det inte vara ett orimligt mål.
För att spinna vidare på visioner för större förändringar av skattepolitiken har Sverigedemokraterna på senare tid börjat tala om låga skatter på låga inkomster. Detta kommer sig av att det pågått en debatt om huruvida de så kallade lägstalönerna ligger på en rimlig nivå i Sverige. På vissa håll förespråkas att lägstalönerna ska sänkas. Argumentet är att om vissa, inte minst många nyanlända som står långt ifrån arbetsmarknaden, har en lön som ligger under lägstanivån, och om lönerna bara sänks tillräckligt, skulle dessa individer hamna i sysselsättning i stället för i utanförskap, om än till en lägre lön. Motargumentet från inte minst arbetstagarorganisationerna gör i stället gällande att sänkta lägstalöner slår negativt mot samtliga löntagare och att personer riskerar att fastna i en så kallad låglönefälla.
Båda argumenten har en viss relevans. Forskningen tycks spreta en aning. Å ena sidan finns studier som visar att risken att människor fastnar i låglönefällan faktiskt existerar och att denna risk är betydligt mer påtaglig för kvinnor.
Å andra sidan finns det studier som i stället visar att det huvudsakligen är ungdomar som kommer i fråga för låglönejobb. I takt med att de blir äldre och skaffar sig arbetslivserfarenhet avancerar de också på lönemarknaden och lämnar låglönejobben bakom sig.
I ett sådant fall, där det förvisso finns en viss andel låglönejobb men där också lönerörligheten är hyfsat stor, är det svårt att finna argument mot förekomsten av låglönejobb på såväl kollektiv som individuell nivå. Om det vid varje givet tillfälle finns ett antal individer som har relativt låg lön men det vid en jämförelse över tid visar sig att det inte är exakt samma individer, då finns det uppenbart en hög grad av lönerörlighet som kompenserar för den lägre initiala lönen genom högre lön senare i livet, vilket också påverkar pensionen. Om lönerörligheten inte är påtaglig uppstår däremot problem.
Det är Sverigedemokraternas mening att det på vissa håll finns en överdriven tilltro till denna lönerörlighet. Vi vill därför låta utreda en modell där man i stället för att sänka lönerna sänker inkomstskatterna på de lägre arbetsinkomsterna. En utgångspunkt skulle kunna vara att ingen betalar inkomstskatt över huvud taget på taxerad arbetsinkomst upp till 150 000 kronor per år. Vår ambition att avskaffa skatteklyftan mellan inkomst av pension och inkomst av tjänst står också fast.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Inkomstskatt
En sådan reform skulle kunna få tre konsekvenser.
För det första blir det mer attraktivt att acceptera en anställning till låg lön eller en deltidsanställning jämfört med exempelvis försörjningsstöd, akassa eller motsvarande eftersom man blir befriad från inkomstbeskattning. Det leder till ökat arbetskraftsutbud.
För det andra blir det billigare för företaget att anställa eftersom löntagaren är intresserad av sin nettolön snarare än av sin bruttolön. Det leder till ökad arbetskraftsefterfrågan.
För det tredje blir det en kraftig förbättring av den lägsta inkomstdecilens levnadsstandard. De 10 procenten med lägst inkomst får enligt beräkningar högre levnadsstandard, vilket också leder till ökad konsumtion.
Alla dessa parametrar borgar var för sig och tillsammans för en uppgång i sysselsättningen och skulle också göra det mer attraktivt att gå från en svart anställning till en vit sådan.
En sådan här skattereform skulle naturligtvis fordra en ganska rejäl och omfattande finansiering. Vad vi har föreslagit är alltså en utredning av det hela, en parlamentarisk kommitté.
I kommittén skulle man kunna utreda en finansieringslösning där nuvarande jobbskatteavdrag i praktiken blir ett riktigt avdrag i stället för en skattereduktion. Man skulle kunna se över momssatserna. Ränteavdraget skulle kunna slopas eller minskas i försvarbar takt, och arbetsmarknadspolitiska reformer som visat sig ineffektiva skulle kunna slopas.
Det behövs ett brett stöd i kammaren för att ens utreda frågan, och än så länge har vi inte märkt av något stort intresse från övriga partier. Men det behövs som sagt en parlamentarisk kommitté för att utreda detta.
Kommittédirektiven bör inriktas på att dels utreda de sysselsättningspolitiska konsekvenserna, dels involvera arbetsmarknadens parter, dels i detalj utreda de fördelningspolitiska aspekterna avseende såväl inkomstgrupper som andra grupper som kan bli negativt påverkade - exempelvis pensionärer, studenter och ensamstående småbarnsföräldrar - och dels föreslå eventuella kompensationer för det fall att någon grupp med svagare köpkraft blir särskilt negativt påverkad.
Att ta ut skatt från någon som har låg inkomst ökar risken för att personen i fråga blir beroende av andra typer av transfereringar från det offentliga, vilket är en viktig aspekt att ta med i det här fallet.
(forts. § 18)