Herr talman! Ett av målen för Vänsterpartiets
kulturpolitik är att ge en bättre grund och en god
förutsättning för barn och ungdomar att aktivt
tillägna sig och använda sig av olika kulturella
uttrycksmedel.
Dagens barn och ungdomar är redan stora
konsumenter av kultur. Frågan är bara vilken sorts
kultur de konsumerar. Vi vet att barnens framtida
kulturliv grundläggs i barn- och ungdomsåren.
Dagens barn är morgondagens kulturskapare och
kulturkonsumenter.
Vi i Vänsterpartiet tycker att de är värda att satsa
på även i ekonomiskt ansträngda tider. Vi kan inte
acceptera att skolan -- som berör och når alla barn
och ungdomar -- utarmas på kultur och
kulturbildning och reduceras till rena
inlärningsanstalter. Därför har vi anslagit 12
miljoner kronor till en första insats i ett projekt som
kallas Kultur i skolan.
Theodor Kallifatides säger på s. 99 i Förnyelse och
kontinuitet -- det är en essäsamling som
Kulturutredningen ligger bakom -- i ett
resonemang om vad kulturpolitik är och borde
vara:
''En kulturpolitik måste syfta till att få Kalle
kompetent att gå på teater, att läsa böcker, lyssna
på musik''.
Jag instämmer till fullo i detta. Theodor
Kallifatides har förstått vilken skolans uppgift är.
Jag säger också att Kalle och alla hans kompisar går
minst nio år i skolan. En kulturpolitik i Theodor
Kallifatides mening är kanaliserad via skolan. Den
når Kalle och alla hans kompisar oavsett vilken
socialgrupp de tillhör, var de bor och vilka
ekonomiska och andra villkor deras föräldrar lever
under.
Herr talman! I samma bok skriver Suzanne Osten
på s. 141:
Det är väsentligt att lyfta fram och fokusera de
viktigaste kultupolitiska uppgifterna och att koppla
yttrandefrihetsfrågan till att gälla konstnärliga
uttryck för och med barn. Barn som inte kan
uttrycka sig själva konstnärligt kan inte göra sig
hörda med full kapacitet.
Målgruppen små barn t.o.m. ungdomar i
gymnasieskolan borde intensivbehandlas med
storartade konstnärliga satsningar -- såsom dans,
installationer, forskning, dikt, måleri och teater --
med alla samhällets dynamiska och mest
konstnärliga uttryck och få pröva att själva uttrycka
sig i världen. Vad är världen i dig? Det är
kontinuerligt skapande.
Lämpliga vägar för att stärka kulturens ställning
bland barn och ungdomar är enligt Suzanne Osten:
-praktisk/teoretisk konstutbildning för lärare,
-öronmärkta pengar för teater, konst, musik etc. till
skolor,
-omfördelning av resurser till förmån för barn i
kulturinstitutionernas verksamhet, förskola, skola,
-egen nyskapande verksamhet med professionella
lärare för barn och ledare,
-regelbundna möten med professionell konst,
-obligatorisk undervisning i pedagogik och
barnkultur på statliga konstskolor med praktik i
skolor, förskolor, fritidshem och ungdomsgårdar.
Herr talman! Bättre argumentation än Theodor
Kallifatides och Suzanne Ostens inlägg i den här
skriften för en satsning på kultur i skolan, precis
som Vänsterpartiet har föreslagit, står inte att
finna.
Med en rekommendation om att läsa artiklarna i
dess helhet i skriften Förnyelse och kontinuitet vill
jag yrka bifall till min meningsyttring avseende
mom. 27 i betänkandet.