Herr talman! Det bekräftade möjligen en del av mina misstankar, att man inte har så god grund för den här typen av begrepp som man använder. Men jag måste erkänna att jag är något främmande i den moderata verklighetsbeskrivningen - eller människosynen, kanske man kan säga - där det enda sättet man kan vara uppmärksammad och sedd, som Elisabeth Svantesson sa, är att bli utsatt för stigmatisering och ekonomisk bestraffning, för det var ju vad som skedde.
Det var det som hände när ni införde till exempel begreppet utförsäkring, att man på ett magiskt sätt ansågs bli frisk därför att ett visst datum hade passerats. Då skulle man bli sedd. Det är möjligt att någon inte hade sett personen tidigare, och det var synd att det var så. Men framför allt innebar det för människor som själva mycket väl visste vilken situation de befann sig i att de blev ekonomiskt bestraffade. Det är inte att se människor, utan det är att bestraffa människor med något slags idé om att det skulle få dem att bli friska och bli en del av den arbetskraft som man önskar sig.
Jag tror att det mycket tydligt har visat sig att det var ett misslyckande. Jag är glad över att vi i går i riksdagen beslutade att ta bort den stupstocken.
Det är helt riktigt att det finns många människor i vårt land som är utrikes födda och som har det svårt på arbetsmarknaden. Frågan är då vad man gör. Ja, med den politik som ni har är det att vilja att fler ska finnas i det verkliga utanförskapet, utanför kollektivavtalade löner, utanför de trygghetssystem som är kopplade till dem, utanför den gemenskap som det innebär att arbeta tillsammans med andra människor med samma villkor och med samma verklighet och bli en del av samhället.
Det är vad som ligger bakom ert begrepp "det nya utanförskapet". Det är bra att veta det.