Herr talman! Först kom budgeten med några
hundra miljoner i nettobesparingar. Sedan kom
kompletteringspropositionen med besparingar på
130 miljoner nästa år. Det är inget annat än
skandal. I stället lånar vi miljard efter miljard. Vi
har inte rätt att inteckna kommande generationers
välfärd på det sätt som nu görs.
Om det går bra för oss, är vi ändå skyldiga nästan
2 000 miljarder år 1999. Går det mycket bra för oss,
kommer vi att ha bara drygt 60 miljarder i
underskott i statsfinanserna 1998/99. Och går det
mindre bra, då blir det mycket värre. Det finns inga
bedömningar gjorda om när vi kommer att ha en
budget i balans. Det bara rullar på.
Det här är naturligtvis ett gigantiskt svek mot
kommande generationer och en mycket stor
ungdomsfråga, inte minst i valet. Stor statsskuld
hämmar tillväxten, och vi slår undan benen för dem
som kommer efter oss, på flera olika sätt.
I kompletteringspropositionen finns en
känslighetsanalys i form av tre olika nivåer på
tillväxt. Det är bra, men det borde utvecklas. Då
skulle förståelsen för att det måste till åtgärder öka.
Vi är skyldiga att åtminstone tala om hur bedrövligt
vi ställer till det för de kommande generationerna.
Det är inte för mycket begärt att ge en lättfattlig
konsekvensanalys till kommande generationer. Det
blir ju ändå de unga som får betala kalaset.
Med anledning av det anförda yrkar jag bifall till
reservation 3.