Herr talman! Det är glädjande att konstatera att
den omläggning av statistikproduktionen som har
skett nu har en bred enighet i uppställningen i
riksdagen. Den s.k. beställarmodellen med
delegerat ansvar till myndigheterna omfattas nu av
de allra flesta som ett bra sätt att sköta
statistikproduktionen på. För min del är jag rätt
övertygad om att detta kommer att leda till en bra
statistikproduktion, när väl övergångsproblemen är
lösta.
Självfallet blir det alltid övergångsproblem. Varje
gång man stuvar om i den statliga sektorn,
upptäcker myndigheter att ansvaret har flyttats, att
man kanske har fått ett ansvar för något som man
inte tidigare har haft ansvar för, och då vill man
gärna tillbaka till det gamla.
Johan Lönnroth tar upp detta fenomen när det
gäller miljöstatistiken. Naturvårdsverket och
Kemikalieinspektionen skulle inte kunna enas om
vilka krav som skall ställas och vilka uppgifter som
skall tas fram. Jag är relativt övertygad om att om
de väl ges ansvaret kommer de också i sinom tid att
hitta metoderna.
Johan Lönnroth riktar tämligen besk kritik mot
själva genomförandet och säger att
genomförandekommittén inte har ägnat detta
problem tillräcklig uppmärksamhet. Det är
allvarligt. Jag kan inte kommentera det i detalj
eftersom jag inte känner igen uppgifterna. Men jag
förutsätter att regeringen, som har ansvaret, ser till
att genomförandekommittén fullgör sin uppgift och
att den statistikproduktion som vi alla är beroende
av sker på bästa sätt.
Alf Egnerfors har det inte så lätt i den
socialdemokratiska debatten. Att försöka skapa
stor jämställdhetsdebatt utifrån ett statistikanslag
kan inte vara någon stimulerande uppgift. Att en
miljon mer eller mindre till Statistiska
centralbyråns jämlikhetsstatistik skulle förändra
relationerna i Sverige på något avgörande sätt
finner jag vara ganska otroligt.
I den allmänna debatten har socialdemokraternas
ekonomiske talesman Göran Persson ständigt lovat
hårdhänta reduceringar av olika budgetposter.
Konkret kan vi konstatera att hela våren har varit
en enda lång räcka av olika plusyrkanden i både
utskottet och kammaren. Yrkandet på 1 miljon
extra till SCB är det sista i raden. Tanke och
handling stämmer inte överens alla gånger.
Dan Eriksson i Stockholm vinner en poäng genom
att stödja en motion om generationsräkenskaper
som har väckts av moderaten Fredrik Reinfeldt.
Det som Fredrik Reinfeldt tar upp är naturligtvis
ett angeläget problem, men lösningen ligger kanske
inte riktigt på Statistiska centralbyrån.
Jag tror att den som följer tidningsdebatten och
läser ekonomiska artiklar blir väldigt väl
informerad om både generationsskulden och
statsskuldens inverkan på kommande generationer.
Det hjälper nog inte att man ger ett uppdrag till
Statistiska centralbyrån. Det varken förändrar eller
förbättrar situationen. Däremot är det angeläget
att frågan faktiskt tas upp och debatteras.
Slutligen vill jag säga något om Johan Lönnroths
yrkande om lokaliseringen till Örebro. Motionen
har behandlats och avslagits i utskottet.
Huvuddelen av Statistiska centralbyråns personal
är lokaliserad till Örebro. Med tanke på den
verksamhet man bedriver och den nya teknik som
kommer -- jag tänker på elektroniska motorvägar
och möjlighet till fjärrarbete -- kan jag säga att det
är få verksamheter som så väl lämpar sig för att
lokaliseras till t.ex. Örebro som Statistiska
centralbyråns. Jag förutsätter att man också i
fortsättningen tar vara på de möjligheter som ges i
detta sammanhang.
Därmed, herr talman, yrkar jag bifall till
hemställan i betänkandet och avslag på samtliga
reservationer och meningsyttringar.