Fru talman! Jag noterar att ordet skam nämndes. Hade jag haft ett större känslomässigt engagemang för Miljöpartiets väl och ve eller förhållande till logik hade jag kanske kunnat skämmas å Lorentz Tovatts vägnar.
Men jag går tillbaka till sakfrågan. När det gäller sänkningen av bensinskatten ägnade jag en stor del av mitt anförande åt att förklara hur vi har resonerat. Det är ett beslut som jag tycker är bra och som vi har varit med och drivit fram. Som jag förklarade har ju människor mycket olika möjligheter att klara av de prisförändringar som har blivit resultatet av Rysslands angrepp på Ukraina, bland annat. Jag tycker att det är viktigt att man, om man bedriver en seriös, effektiv och sammanhängande klimatpolitik, kan göra den typen av kortsiktiga ingrepp för att också kunna få folkligt stöd för en mer omfattande omställning av samhället, som är helt nödvändig.
Men frågan handlade om varför Miljöpartiet ställde sig som man gjorde till ett mycket konkret förslag som handlar om mer pengar till kollektivtrafiken, som Miljöpartiet alltså avvisade. Man skulle inte ge de pengarna här och nu. Något avtal nämns, och jag är fullt medveten om att det finns. Jag är också medveten om att Miljöpartiet i Stockholm och på andra ställen har agerat i en högst problematisk riktning när det gäller kollektivtrafiken.
Men i detta fall fanns det ett förslag på bordet. Från Miljöpartiet sa man sig initialt vara positiva till det, men sedan ändrade man sig. Jag vet inte varför, men resultatet är sammantaget att det inte kommer mer pengar till kollektivtrafiken, som det borde. Det är synd ur klimatsynpunkt och ur fördelningssynpunkt. Detta får Miljöpartiet svara för.