Herr talman! Jag var inne på byggfelsförsäkringen när vi slutade. Vi i Miljöpartiet anser att det finns ett kryphål i den. Genom att man hänvisar till utvecklingsfel blir varken byggbolagen eller försäkringsbolagen ersättningsskyldiga och kan inte stå till svars för de byggfel som finns. Vi menar att regeringen måste ta initiativ till att lösa den problematiken.
Vi har också i en motion ett förslag till ett nytt sätt att formulera energieffektiviseringsmålen för bostadssektorn. Vi menar att man genom att knyta energieffektiviseringsmålen till den enskilda bostaden, alltså till funktionen, i stället för till ytan ganska snabbt skulle kunna få ganska stora effekter på energibesparingen.
Vi menar att man på det sättet skulle kunna nå en halvering av den nuvarande energianvändningen i bostadssektorn fram till 2050.
Bara för att förekomma någon sorts kritik vill jag säga att vi i Miljöpartiet anser att 100 procent av den energianvändning som vi över huvud taget har i vårt land år 2050 måste vara långsiktigt hållbar och komma från klimatneutrala källor. Det vill jag säga, så att det inte blir något missförstånd där.
Miljöpartiet anser också att energimålen i nybyggnadsnormen måste skärpas. Det kan ske på olika sätt. De relativt nya målen med 110 kilowattimmar per kvadratmeter norr om Dalälven och 90 söder om Dalälven är ett klart steg framåt. Men det går naturligtvis att göra precis som man har gjort på andra politiska områden där man har försökt att skapa tidtabeller.
Man säger då att man ska ned 10 procent vart femte år eller vart tionde år. Den typen av beslut skulle kunna vara väldigt teknikdrivande. Om man vet att man inom en viss tidsintervall ska uppnå ett krav är det teknikdrivande. Man ger då också aktörerna, både beställarna och producenterna, en förutsägbarhet som de kan arbeta utifrån.
Vi har också kravet i en av våra motioner på att passivhusnormen borde vara den gällande vid nybyggnation. Jag bor själv norr om Dalälven. Där har vi sedan ett par år tillbaka ett passivhus där man har lite problem med att det är för varmt, så det är en teknik som uppenbarligen fungerar mycket bra.
Man använder alltså enbart den energi som kommer från de människor som vistas i huset och från de maskiner som används. Vi har ju en del maskiner. När en tv-apparat används kan det ofta handla om 70 watt, och det kan kanske ligga på 5-7 watt när den inte används, om man inte har dragit ur sladden. Det blir mycket energi på det sättet från olika apparater som bidrar till att hålla huset varmt.
Många av de förslag som Miljöpartiet för fram genom de motioner som behandlas i det här betänkandet är faktiskt ursprungligen utarbetade av personer som är centralt placerade i till exempel svensk byggindustri eller olika intresseföreningar som till exempel Villaägarförbundet.
Många av de förslag som vi har kommer direkt från Klimat- och sårbarhetsutredningen eller till exempel från Naturvårdsverket.
I går, i onsdags, debatterade vi det betänkande som jag har nämnt tidigare i dag om naturresursfrågor och vattenrätt. Nästan alla de förslag som vi hade där kom direkt från Klimat- och sårbarhetsutredningen.
Tidigare i dag debatterade vi betänkandet om tillfälliga åtgärder i nationalstadsparker. Jag var inte snabb nog att trycka på knappen för att få en replik när det gällde Lennart Petterssons anförande. Därför vill jag nu bara påpeka att de förslag som vi hade i det betänkandet gällde de punkter som vi tyckte var viktigast i det som fanns på Naturvårdsverkets lista över brister och problem som de såg i det förslag som kom från regeringssidan.
Vi menar att våra förslag oftast - jag ska inte säga alltid; det skulle man ju vilja säga - är väldigt väl beredda. Det finns mycket arbete bakom dem.
Ibland får man en känsla av att företrädare för andra partier tror att vi inte har den bakgrunden bakom våra förslag för att vi kanske inte är så professionella när det gäller att framföra dem. Därför vill jag passa på att påpeka det.
Sedan har jag några saker kvar som jag inte riktigt har hunnit fundera ut hur jag ska presentera, men jag vill ändå säga några ord om det. Det gäller då förslagen på området som handlar om inomhusmiljö.
Lars Tysklind - han är tyvärr inte här nu - påpekade i debatten tidigare i dag att det är väldigt tydligt att mycket utomhusvistelse ger god hälsa. Det är ju det omvända mot det jag inledde mitt anförande med, nämligen att det faktum att vi nu har så stor andel inomhusvistelse leder till ohälsa.
Det här är ett stort problem. Trots att problemet med det som man brukar kalla för sjuka hus, fast det är ett väldigt diffust begrepp när det gäller dålig inomhusmiljö, är någonting som har funnits i den svenska debatten i kanske 30-35 år är det oftast de enskilda individerna som får ta de stora olägenheterna och nackdelarna och som drabbas hälsomässigt, ekonomiskt och socialt.
Där menar vi att samhället faktiskt har ett stort ansvar att ta. Vi har ett antal förslag på hur man skulle kunna göra det tydligare både när det gäller skarpare krav på hur man får bygga och när det gäller att de här symtomen måste tas på allvar.
En ökad satsning från staten på att förebygga de här problemen i inomhusmiljön skulle, menar vi, också leda till stora samhälleliga ekonomiska besparingar. Det handlar ju om väldigt många människors arbetsförmåga som går förlorad. Man har faktiskt gjort långtidsstudier som visar att det är 70 procent av dem som drabbas som efter 16 år fortfarande inte har kommit tillbaka till arbetslivet, så det handlar om väldigt mycket mänskliga resurser som går förlorade.
Då tycker vi i ett förslag som vi har att regeringen åtminstone borde tillsätta en utredning som tittar på hur stora de här förlusterna är.
Tyvärr är det inte lätt för dem som forskar på det här området att få forskningsanslag. Där skulle faktiskt regeringen kunna ställa de rätta frågorna, och så kanske vi skulle kunna få lite mer kunskap på området. Jag tror nämligen att om den verkligheten skulle tydliggöras i en statlig utredning skulle den politiska hanteringen bli väldigt annorlunda.
Vi har också förslag på någonting som vi kallar för en byggkvalitetsinspektion. Vi vill nämligen inte att vi ska fortsätta att bygga fel.
Vi har ett förslag på en bygghaverikommission därför att vi menar att det ska vara precis som det är på andra områden i samhället. Vi har en haverikommission för flygolyckor och för sjöolyckor och så vidare. Den katastrof som finns i den byggda miljön är av minst samma dimension. Det skulle behövas en koncentrerad satsning för att faktiskt reda ut vilka som är problemen och vad man kan göra åt dem.
Det finns länder som har satsat resurser på det här. I Holland har man faktiskt numera dragit en slutsats som gör att man i huvudsak river husen. Jag hoppas att vi inte ska hamna där utan att vi kan hitta bättre lösningar. De byggnader som står från miljonprogrammet till exempel är ju en resurs som vi åtminstone till största delen borde kunna använda även långsiktigt i framtiden.
Vi har ett förslag om en garantitid. Vi tycker att man från samhällets sida borde kunna ställa krav. Det här är ett förslag som kommer från de stora byggbolagen. De tycker att vi ställer för låga krav. Minst 10 års garantitid borde man kunna lämna när det gäller att en byggnad inte är hälsovådlig.
I dag får man för vissa bilmärken tolv års rostskyddsgaranti, men man får en tvåårig garanti om att en byggnad ska fungera, och den garantin är i praktiken ingenting värd. Det skäms byggindustrin för, så det är de som har uppvaktat oss i den frågan. Vi tycker att regeringen skulle kunna ta tag i det.
Sedan behöver inomhusmiljön följas upp på olika sätt. Senast det gjordes något större på det här området var när man införde den obligatoriska ventilationskontrollen, som tyvärr inte tar hänsyn till den förändrade användning som byggnader kan vara utsatta för under sin livstid. Man ska uppfylla de krav som fanns när installationen gjordes, och det är sällan som det faktiskt överensstämmer med den verklighet som man lever i.
Det kan vara lokaler som barn vistas i där man har dimensionerat ventilationen för 25 personer. Det funkar. Man gör kontrollerna, och det funkar. Det är bara det att det finns 30 barn eller 32 barn i den här lokalen i stället.
I bostäder kan det vara så att man har dimensionerat ventilationen för fyra personer och att det nu kanske är sju personer som bor där. Det är fallet i till exempel Rosengård. Ni har säkert hört om en hel del skandaler som har avslöjats om en norsk fastighetsförvaltare som har ett område där. Det är faktiskt grundorsaken, att man inte tar hänsyn till att det är så pass många fler människor som bor i lägenheterna i dag.
Vi tycker också att man borde utveckla bostadsanpassningsbidragen .
(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Får jag bara uppmärksamma talaren på att han har överskridit sin anmälda talartid med 50 procent nu.)
Det var sista punkten, bostadsanpassningsbidragen. Vi har förslag på att de ska utvecklas så att de som drabbas av de här skadliga inomhusmiljöerna och även elöverkänslighet kan få stöd för att anpassa sina bostäder efter den situationen.