Herr talman! Den 28 september 1994 förliste
passagerarfartyget Estonia under färd mellan Tallinn
och Stockholm. Estoniakatastrofen är den största
civila olyckan i vår del av världen på mycket lång tid,
och den är en av historiens allvarligaste
fartygsolyckor. Det snabba händelseförloppet, hårt
väder, mörker och kyla gjorde att flertalet ombord
aldrig kunde lämna fartyget och att antalet
överlevande blev lågt.
Den 15 december 1994 beslutade regeringen att
Estonia inte skall bärgas och att åtgärder för att ta upp
de omkomna inte skall vidtas. Detta beslut var önskat
av en del av de anhöriga till Estonias offer men
orsakade samtidigt ytterligare sorg hos andra.
Regeringens beslut fattades efter noggranna men
svåra överväganden och var i förväg förankrat hos
samtliga riksdagspartier.
Jag är övertygad om att riksdagens ledamöter med
mig önskar att vi skulle kunna lindra den plåga som
härrör ur de överlevandes minnen och den sorg de
efterlevande drabbats av. Vad vi kan göra är
emellertid endast att fatta de beslut som krävs för att
säkerställa att gravfriden över den plats där Estonia
förliste skyddas.
Efter diskussioner mellan regeringarna i Sverige,
Estland och Finland har överenskommelse träffats
bl.a. om att vraket efter Estonia och ett visst
anslutande område i Östersjön skall betraktas som ett
sista vilorum för dem som omkom vid katastrofen och
som sådant tillägnas tillbörlig respekt. Verksamhet
som stör offrens sista vilorum skall kriminaliseras.
I motion Ju19 föreslås att överenskommelsen bör
utsträckas till att gälla samtliga stater runt Östersjön.
Justitieutskottet har uttalat att detta skulle vara
önskvärt, och från regeringens sida har utlovats att
man skall verka för att berörda stater ansluter sig till
överenskommelsen.
Utöver förslaget att godkänna den ingångna
överenskommelsen föreslår justitieutskottet att
riksdagen antar förslag till lag om skydd för
gravfriden vid vraket efter passagerarfartyget Estonia.
Detta lagförslag innebär bl.a. att dykning och annan
undervattensverksamhet förbjuds i vraket och inom
ett anslutande område i Östersjön. Den som bryter
mot förbudet skall kunna dömas till böter eller
fängelse i högst två år.
I den motion som jag tidigare nämnde föreslås
åtgärder som skall försvåra dykning samt efterfrågas
informationsinsatser. Justitieutskottet har på grund av
hittillsvarande erfarenheter ansett sig kunna utgå från
att regeringen också i fortsättningen kommer att anlita
den bästa tillgängliga tekniska expertisen för att lösa
uppkommande problem och att den särskilde utredare
som regeringen tillkallat för att vara till hjälp med
information och allmän vägledning till överlevande
och anhöriga till offren, på ett grannlaga sätt fullföljer
sitt uppdrag.
Herr talman! Som talesman för ett enigt
justitieutskott vill jag avsluta med att yrka bifall till
justitieutskottets hemställan i betänkande 23.