Herr talman! Sverige är ett land med stora avstånd, med gott om plats, med rika råvarutillgångar av olika slag och med en väl utbyggd industri som tar hand om och förädlar produkter för en global marknad. Vi är ett av de mest exportberoende länderna, och det mesta av det som vi skickar iväg och mycket av det som vi köper är skrymmande och tunga produkter. Allt detta genererar naturligtvis ett gigantiskt transportbehov, och det innebär utmaningar av olika slag. Den åkeriverksamhet som utvecklas tillsammans med övriga trafikslag utgör i dag en viktig del av det moderna Sverige, en del som hamnat i debattens fokus på flera olika sätt.
Ett område för debatt handlar om klimatfrågan. Det faktum att transportsektorn står för en stor del av utsläppen från fossilbränsleförbränning är en aspekt som inte direkt ska beröras i dagens debatt, men det är däremot en faktor som kommer att kräva investeringar i bland annat ny teknik framöver. Därmed behövs en näring med sund ekonomi och med framtidstro.
Ett annat område för debatt handlar om bra och dåliga transportslag. Det är en debatt som ibland blir något bisarr. Med närmast religiösa undertoner sjungs då järnvägens lov, och sjöfarten får ibland hänga med i beskrivningen av goda transportslag att ställa mot den onda lastbilstrafiken.
För Centerpartiet är detta helt fel utgångspunkt. Alla transportslag kommer att behövas, och politiken har en viktig roll i att ge dem bra förutsättningar att utvecklas. Då ska deras förtjänster premieras och de utmaningar som alla har mötas med en positiv utgångspunkt. När till exempel lastbilstrafiken ser möjligheter för bättre miljö och ekonomi med tyngre och längre fordon försöker vi hitta lösningar för att förverkliga deras planer. Miljöpartiet säger nej och föreslår, såvitt jag förstår, i stället kortare fordon. Vad regeringen har för förslag väntar vi fortfarande på. Tåg och fartyg ska på samma sätt stödjas i sin utveckling mot bättre konkurrenskraft, och vi från Centerpartiet ser här stora möjligheter.
Ett tredje område för debatt är konkurrenskraften gentemot företag som på olika sätt åsidosätter de regler som finns till exempel för hur länge man får sitta bakom ratten, hur många transporter man får göra inom landet om man är utländsk åkare med mera - alltså olika former av fusk med de regler som gäller. Dessa regler har ju tillkommit inte minst för att vi ännu inte har nått en sådan utjämning mellan länderna i EU att vi kan konkurrera fritt utan begränsningar, vilket är det långsiktiga målet. För att denna mellanform ska fungera krävs det att vi har ett regelverk som ger acceptabla konkurrensvillkor för den inhemska åkerinäringen och att dessa lagar och regler följs.
Allianspartierna efterlyser i sin reservation 1 en utredning av åkerinäringens konkurrenskraft. Att se hur våra svenska åkeriers konkurrenskraft i ett brett perspektiv står sig och vilka åtgärder som kan behövas för att ytterligare justera situationen skulle vara mycket värdefullt. Att se sanningen i vitögat brukar vara bra mycket bättre än att skjuta frågan framför sig.
Herr talman! Jag skulle i detta sammanhang också vilja peka på betydelsen av andra metoder som kan medverka till, som det brukar heta, sjysta villkor. Fler lagar och hårdare kontroll är nämligen ofta både långsamma och ganska trubbiga instrument. Ett av de mest förhoppningsfulla projekt av denna typ är det så kallade Fair Transport-konceptet, där Sveriges åkeriföretag arbetar med ett kvalitetsprogram där anslutna åkerier förbinder sig att, lite slarvigt uttryckt, uppträda sjyst både arbetsrättsligt och miljömässigt och att följa trafikregler och skattelagar.
Tänk er ett utbyggt koncept enligt denna modell och en överenskommelse från transportköpare om att de kräver att företagen som de köper tjänster av är Fair Transport-certifierade. Tanken svindlar. Trafikutskottet skulle få ett enklare beting, och villkoren på vägarna skulle bli helt annorlunda. Det skulle i princip kunna ske så snabbt som när nuvarande transportavtal löper ut. Ända ut i konsumentledet skulle man kunna påverka. På samma sätt som vi i dag ställer krav på rimliga arbetsförhållanden, förbud mot barnarbete och minimal miljöpåverkan i produktionen skulle vi kunna kräva en sjyst transport av produkten till kunden - Fair Transport. Detta kan låta som ett meningslöst önsketänkande. Men i princip undrar jag vad det egentligen är som hindrar.
Jag ska tala lite grann om taxi. På liknande sätt som åkerinäringen har taxi under senare år utsatts för förändringar som rejält har påverkat branschen. Det handlar om avregleringar och ändrade upphandlingsformer. Att köra taxi är ett intressant jobb för många nyanlända, vilket skapar ökande konkurrens om jobben. Ny teknik som utmanar traditionella metoder påverkar också. När det gäller den nya tekniken kan man konstatera att lagstiftaren än en gång kommer på efterkälken. Här behövs förtydligande regler om vad som är taxiverksamhet och vad som är samåkning respektive vilka fordon som kan och bör undantas från krav på taxameter.
Herr talman! Låt mig sammanfattningsvis slå fast två grundläggande faktorer för hur vi i Centerpartiet tänker när det gäller både åkeri- och taxinäringen. Vi vill ha branscher med en sund konkurrens på en så öppen marknad som möjligt, där även mindre företag kan verka och där nya tekniska landvinningar utvecklar näringarna och gynnar miljön. En annan sak som är lika viktig är att om detta ska ske förutsätter det att de lagar och regler som byggs upp för att skapa en väl fungerande marknad följs upp noga och att överträdelser bekämpas. Vi menar att den senare uppgiften är enormt svår för våra myndigheter om vi inte får ett nära samarbete med och en bra acceptans bland berörda parter för sjysta villkor på marknaden.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till den gemensamma alliansreservationen 1. Naturligtvis står jag bakom alla våra övriga reservationer.
(Applåder)
I detta anförande instämde Sten Bergheden, Erik Ottoson, Jessica Rosencrantz och Boriana Åberg (alla M) samt Robert Halef (KD).